Ok. Såhär är det. Nu ska jag berätta något jag nog inte borde berätta. Vi får väldigt mycket böcker till redaktionen, vi fördelar dem, tjoff, och sen är det alltid några kvar. Ungefär som när man skulle välja lag på gympan i skolan, det var alltid några kvar till sist som något lag fick förbarma sig över: "Jaja, vi tar väl Anna då" (så var det faktiskt, och helt förståeligt, jag är bollrädd och har noll bollsinne). Anyway.

Så var det med den här boken, jag förbarmade mig över den till sist. Och tänkte, som alla andra nog också hade tänkt, att det här verkar ju lite sådär. Visst, den är kort, men hur mycket kul kan det finnas att skriva om det jobbiga med barn?

Ja. Tyvärr tydligen inte tillräckligt mycket kul för att fylla 142 sidor. Redan efter 30-40 börjar det gå på tomgång, tonen är alltför hurtfrisk och de olika exemplen som tas upp är helt enkelt lite för konstruerade. Och lite för franska, jag vet inte, men inte sådär väldigt många jag känner har problem med att hitta bra nannies. Och..tja…det här med jämställdhet? Det är solklart vems uppgift det är att styra upp de små solstrålarna och ironin verkar inte ha räckt till att kritisera detta faktum.

Det tog mig ganska lång tid att läsa den här boken, det var liksom inte direkt den jag prioriterade bland dem jag höll på med. Men det var rätt skönt när den var slut.