Recension

: Efter festen
Efter festen Jamel Hamou
2008
Efron & dotter
6/10

Under ytan?

Utgiven 2008
ISBN 9789185653126
Sidor 252
Medförfattare Johan Schyberg

Om författaren

Jamel Hamou är född i Linköping. Han har läst journalistik i San Diego vid UCLA. Johan Schyberg är uppvuxen på Lidingö och jobbar som försäkringsmäklare. Han bor för närvarande i Sydney, Australien. ”Efter festen” (2008) är deras debutroman.

Sök efter boken

Som recensent för dagensbok.com får man två gånger om året sätta sig ner med bland annat svensk bokhandels tjocka katalog och välja böcker. Det är en ibland rätt så tröttsam, men såklart också rolig process där man måste hålla sig vaken och gå igenom innehållsförteckningar för gud vet hur många böcker. I den förra urvalsprocessen stötte jag på boken Efter festen och insåg att jag hade hittat ett guldkorn! En perfekt bok att läsa ut på en dag och sedan ägna en kvart att skriva en riktigt taskig sågning av när jag verkligen känner att jag inte har tid för att skriva en recension. Dock har Jamel Hamou och Johan Schyberg andra planer för sina läsare.

Efter festen kretsar i huvudsak kring CJ, Paul, Axel och Martin – rika, nerknarkade, nersupna, djupt misantropiska och sorgliga unga killar vars liv utspelar sig på Östermalm i Stockholm (utom när det är tennisvecka i Båstad såklart). Deras tillvaro kretsar kring det man skulle kunna tänka sig att den här typen av "romankaraktärers" tillvaro skulle kretsa kring – sprit, droger, kläder, bilar, utsugning av föräldrar och ibland också mer välbärgade vänner. Och naturligtvis jakten på snuttisar – smala, snygga, kåta, villiga, gärna rika och gärna under 16 år gamla tjejer. Det är fest måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag. Och under en av dessa innehållsfattiga, meningslösa, tomma transportsträckor till festen som söndagar är, vaknar Martin upp och undrar vad det är han håller på med.

Han har arbetat som modell i New York och varit borta från CJ, Paul och Axel, borta från Stureplan. Och han har saknat det. Men väl tillbaka faller han så lätt in i sitt gamla invanda mönster, och snart känns det som om han aldrig varit borta överhuvudtaget. Ingenting har förändrats, och Martin känner tomheten komma krypande. Vad är det för mening med detta? Kan de inte bara köpa lite skräpmat och lira TV-spel istället för att ha sex med en kokainsnortande tjej som är gravid i åttonde månaden för att hon ska kunna dra en lina med dem senare? Martins roll är klumpigt övertydlig – naturligtvis ska han vara den personen som vi läsare ska kunna identifiera oss med, han som mer och mer utvecklas till en betraktare snarare än en deltagare i CJs, Pauls och Axels lyxskjuts mot en oundviklig katastrof.

Berättarperspektivet i boken delas av både Martin, CJ, Paul och Axel, men även ibland av människor runt om dem. Det är ett tacksamt sätt att få olika perspektiv på det man beskriver, olika synvinklar för läsaren att se saker på, men i Efter festen tillför detta inte särskilt mycket – med den lilla skillnad att Paul är något mer störd och nerknarkad än de i sin omgivning så skulle det lika gärna vara samma person som berättar ur allas perspektiv. Alla är lika ytliga, enkelspåriga och tomma. Förmodligen har det inte varit författarnas intention, men det i sig blir en ytterligare belysning av vad de vill få fram med sin bok.

Språket är enkelt och rakt, väl anpassat till det som ska skildras. En stor behållning med Efter festen är att dess författare har haft vett nog att vara roliga – för mitt i denna lyxmisär finns det en svart, bitsk och ibland lite absurd humor, som gör läsandet inte bara uthärdigt utan också väldigt underhållande.

Till sist måste det också nämnas att jag, inte helt oväntat, i mitt huvud, under hela läsningen tänkte på en enda författare – Bret Easton Ellis. Det har blivit svårt att inte tänka på honom när dekadenta, rika, nerknarkade, söndersupna, unga människor får sin plats i litteraturen. Efter festen är en rätt så bra bok, underhållande och i viss mån också upplysnade. Den blir dock inte en svensk American Psycho, Less than Zero eller The Rules of Attraction eftersom den rent stilmässigt inte håller. Easton Ellis har det Hamou och Schyberg saknar – språket, stilen och berättartekniken. Det är svårt att riktigt hylla Efter festen när man har Patrick och Sean Bateman i bakhuvudet, eftersom den (kan tyckas paradoxalt nog) saknar det djup som finns i t.ex. beskrivningen av dessa karaktärer. Men det är en duglig bok, väl värd att läsa för att ta del av den svenska delen av svineriet.

Textutdrag (Visa/göm)

Nina Saric

Publicerad: 2008-07-11 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-02 17:54

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2977

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?