Biker-kulturen fascinerar. Hur många gånger har man inte hört, lite lätt skämtsamt, att när Hells Angels flyttar in i ett område blir det lugnt och ingen vågar begå brott i området längre? Det kan säkert stämma i en del fall, fram till att motorcykelgänget flyttar ut sina bråk med rivaliserande gäng på gatan – något som skedde under några år i Sverige och vårt lilla grannland Danmark, där Hells Angels och Bandidos växt sig starka.

Dödens änglar tar upp det mytomspunna motorcykelgängets spridning över hela världen och polisens ständiga jakt på att sätta dit dem, ett arbete som inte alla gånger går som man tänkt eller som ger de långvariga fängelsestraff man hoppats på.

Boken tar upp olika fall världen över, med koncentration på ursprungslandet USA, men även delar av det skandinaviska motorcykelkriget tas upp. Givetvis är det ingen trevlig eller tilltalande bild som målas upp. Att det, som Hells Angels-ledaren Sonny Barger säger, endast skulle röra sig om några "outlaws" som vill ha kul och i grund och botten är bra killar, kan nog de flesta förstå är en bild långt ifrån sanningen. Hells Angels betecknas numera som en kriminell organisation där våld och narkotika tillhör vardagen och många gånger känns det som att motorcykeln blir sekundär i livsstilen.

I boken siktar man in sig på en del enskilda fall som polisen jobbat med i diverse länder. I USA ges exempel på operationer där poliser lyckats infiltrera motorcykelgäng under några år, där poliserna blivit medlemmar i klubben och även stigit i graderna. Däri ligger även dilemmat med hur långt de ska gå i sitt arbete för att sätta dit dessa bikers. Som polis kan du ju inte gärna sitta och snorta kokain eller eller på annat sätt bli för involverad i livsstilen. En del operationer får också avbrytas för tidigt, då man inte längre kan garantera polisernas säkerhet.
Just i USA visar boken hur tidigare nämnda Sonny Barger lyckades sprida sin klubb landet runt. I de flesta fall ska klubbar bli så kallade prospects och det ska ta en viss tid innan man kan bli fullvärdig medlem, men vid flera tillfällen åsidosätts dessa regler av Barger själv och istället ger han sig ut på jakt efter de mest hårdnackade kriminella bikergäng han kan hitta och gör dem till fullvärdiga medlemmar nästan omgående. Handel med amfetamin och andra droger är det man försörjer sig på och det som ger medlemmarna möjligheten att leva ut sin "fria" livsstil.

Boken ger en bra bild över hur det välkända klubbmärket har spritt sig på västar runt om i världen och numera hittas på alla möjliga platser på vår jord. Här ges även flera exempel på hur polisväsenden världen över under många, många år inte tog Hells Angels, Bandidos och andra motorcykelgäng på allvar. Man insåg alldeles för sent vilken organisation som låg bakom och det kriminella nätverk som sakta expanderade och byggdes upp i städer i USA, Australien och Europa. Från Nederländerna kommer ett skräckexempel på hur en, av polisen känd motrocykelkille, får bygga sitt eget "Angels Place", ett huvudkvarter, för skattebetalarnas pengar. Politikernas förhoppning var att det skulle bli en plats för ungdomsaktiviteter, men istället blir det känt för mord, tortyr och gängvåldtäkter. Ett praktexempel på hur man under tidigt 1980-tal inte riktigt insåg allvaret i biker-kulturen. Följden blev då att klubbarna fick väldigt lång tid på sig att etablera sig i flera länder och när väl rättsväsendet insåg allvaret, var det oftast för sent. Flera brutala mord tas upp i boken och man får en inblick i polisens jakt på förövarna. En gemensam nämnare för morden är oftast deras brutalitet och med den lätthet som morden utförs.

I boken finns också ett ganska digert bildmaterial och bl.a. ingår den numera välkända bilden på den svenske, uteslutna Hells Angels-medlem som fick sin klubbtatuering borttagen med slipmaskin.

Dödens änglar är en bra och läsvärd bok, även om den ibland blir något långrandig i sitt berättande. Det blir en hel del om spridda klubbar världen över, som visserligen visar ett nätverk, men jag hade kanske hellre sett att boken fokuserade på bara den amerikanska delen och på ett ingående sätt berättat om avdelningarnas struktur och kanske lite mer om Sonny Barger.