Få vetenskaper torde vara lika tillämpbara på vårt moderna informationssamhälle som fil.mag. Tage Danielssons Grallimmatik. Struntpratets fysiologi och teknik. Handboken är visserligen något bedagad vad gäller vissa exempel, men en god formlära blir aldrig för gammal och efter regn kommer bevisligen solsken. Förr eller senare och åtminstone under betingelsen att det kommer en dag i morgon också.

I Grallimmatik levandegör Danielsson det komplexa struntpratets många användningsområden medelst de för författaren så karaktäristiska och även i dialogform förekommande små struntmonologerna. Dessutom innehåller volymen ett välavvägt antal pedagogiska illustrationer av våra vanligaste och mest tillfredsställande samtalsställningar. Om du genom nyssvarande mening hoppade i någon freudianskt galen tunna så vill jag bara säga att jag verkligen tvår mina händer. Man läser det man vill höra och man är det man äter. Så skyll inte på mig!

Danielssons högst sannolika knasigheter fungerar i sin kvasiintellektuella ram som en utmärkt grundkurs i omvänd källkritik, även känt som härskartekniker eller helt enkelt retorik in absurdum. Däri utgör naturligtvis ”det onaturliga urvalet” en viktig grund, liksom olika typer av generaliseringar. Att ”undantaget bekräftar regeln” kan också vara högst användbart.

På ordnivå är bland annat adjektivens komparativform särskilt användbar, menar Danielsson. Tänk till exempel på reklamens ”Renare tvätt på lättare sätt!”, med vilket man kan avse exempelvis renare än ”utomordentligt skitig tvätt” och lättare än ”t.ex. att pollettera tvätten på Orientexpressen, fara med den till Döda havet och där söka få den ren i det mycket salta och speciellt förorenade vatten som där finnes”. Tänk på det nästa gång du gör en reklamfilm eller, om du har oturen att befinna dig i den änden av näringskedjan, ser en.

Heller inte att förglömma är den speciellt användbara struntböjningen av verb som innebär att jag ”anser”, du ”påstår” och han/hon ”har fått för sig”; jag ”uppträder i Folkets park” och du ”reser omkring i landsorten” medan han/hon ”apar sig i buskarna”. Och så vidare.

Ett tidstypiska exempel, i det här fallet på idiotiska uttryck, som ”Det ordnar nog upp sig i Vietnam, om Gud vill och skorna håller” kan utan större ansträngning anpassas till modern debatt. Byt bara ut Vietnam mot Afghanistan, Irak eller för dagen aktuellt område.

I detta sammanhang äger förstås även den högst elementära paragraf nio i struntpratets formlära sin giltighet: ”Substantiv på -ism, -het, -skap, och -i kan lugnt användas utan risk för att någon fattar något.” Bara ni kommer ihåg att akta er för att någonsin definiera begreppen så ska ni se att ni mycket snart kan bli en struntpratare av högsta rang. Åtminstone relativt sett.