Recension

: Hasse & Tage och deras Svenska Ord
Hasse & Tage och deras Svenska Ord Göran Tonström
1994
ICA bokförlag
7/10

Svårslagen folkhemsk humor

Utgiven 1994
ISBN 9153415760
Sidor 354

Om författaren

Göran Tonström är journalist och har arbetat på TT, Eskilstuna-Kuriren och ICA-Kuriren. Han är född 1950 i Linköping om har skrivit om Hasse och Tage bland annat i ”Hasse & Tage och deras Svenska Ord” (1994) och ”Hasse & Tage och musiken” (2005).

Sök efter boken

Möjligen vore det svårt att skriva något som INTE var en genuin fröjd att läsa om något så genuint fröjdefullt som Hasse och Tage. Det är mycket svårt att kalla herrarna i fråga för något annat än just ”Hasse och Tage” och det är stört omöjligt att inte gilla folk som skriver något vanligtvist så formellt och tråkigt som en årsberättelse på det här sättet:

Jag hade mycket roligt förra året. Vi fick åka till Göteborg och Malmö och i somras fick vi gå på Gröna Lund och jag fick en våffla. [---] Jag tycker det är väldigt kul alltihop och det bästa av allt tycker jag är när man får full och tacksam ansvarsfrihet.

Hälsningar från oss alla och må så gott.
Tage Danielsson, verkst.dir.

”Livsfarlig enfaldig och djävulskt rar” är en karaktäristik av Tage som möjligen kan utsträckas till att gälla radarparets hela väg från studentspex och radion (det fanns ju en enda då, nämligen) genom revyer, filmer och böcker. Det är roliga timmen-humor, kärnkraftdebatt och genial retorik om vartannat – precis det som gjorde, och gör, Svenska Ord till en ofrånkomlig och fascinerande hållbar institution i svensk nutidshistoria. Hasse och Tage bevisade väl en gång för alla att det inte finns några som helst motsättningar mellan innovativ form, genomtänkt innehåll, slapstick och ordfinurligheter.

Göran Tonströms Hasse & Tage och deras Svenska Ord fungerar bra för den som helt enkelt vill läsa och minnas gamla favoritnummer och sånger. En liten katalog över revyinslag och annat – eller helt enkelt ett rejält index – hade förstås inte varit ohjälpsamt, även om boken avslutas med en fin kronologi. De flesta beskrivningar av revyer och filmer innehåller också kortare referat där frossarvärdet, för den någorlunda orienterade, för all del är betydligt större än upplysningsvärdet. Men nog tål Svenska Ord-produktionen att frossas i alltid. Och är man mindre bevandrad i Lindemän och hundar kan man förmodligen också skaffa sig en ganska god uppfattning om var man ska börja sin fröjdefulla botgöring.

Här finns dessutom massor av skojiga anekdoter, som om hur en mycket olycklig placering av hålet för skivspelarens pigg på Svenska Ords karaktäristiska etikett gjorde att den allra första utgåvan av den allra första skivproduktionen måste dras in. Eller om när Hasse, som reste jorden runt med Povel Ramel och lovat skriva resebrev till Expressen, skickade följande lakoniska telegram från Mbau: ”Ramel försvunnen. Troligen uppäten. Skicka en ny.”

För oss som inte direkt var med när det begav sig är det kanske allra mest fascinerande att få en smula historisk bakgrund med dåtida reaktioner. När Gröna Hund visades i teve 1963 blev det till exempel remissdebatt i riksdagen, där högerfolk protesterade både mot Hasses Ringaren – där den okonventionelle pastor Jansson för övrigt även, och högst paradoxalt, renderade Alfredson diverse inbjudningar till diskussioner om hur kyrkan kunde göras populärare – och Tages självgoda MRA-sång om moralisk upprustning på Thore Skogmans ”Storfiskarn”-melodi.

Gula Hund i teve 1966 retade folk med pitt-sketchen och i följande remissdebatt i riksdagen utropade centerpartisten John Eriksson i Bäckmora (det här var ju på den tiden centerpartister var konservativa bönder med namn efter sina gårdar) ”kulturskymning”. ”‘Fula’ Hund” väckte, enligt Eriksson ”bara avsky. Det är en ren tukt- och sedlighetssårande handling att visa sånt. När det finns så mycket god underhållning, behöver inte TV uppehålla sig i de värsta träsken.”

Har man för ögonblicket inget annat att skratta åt kan man ju alltid skratta åt de där som inte skrattar åt samma saker som man själv skrattar åt.

Tiden har i alla fall gått betydligt lindrigare fram med hasseåtage-poängerna än med Centerpartiet och när nu åtminstone stora delar av Svenska Ord-gängets produktion äntligen finns att tillgå på dvd så vore det kanske en god idé med ett omtryck av Tonströms trivsamma följeslagare.

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2008-02-02 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 21:07

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2799

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?