Recension

: De lata barnens bok
De lata barnens bok Peeter Sauter
2007
Bokförlaget Trasten
6/10

Vem är det som är lat egentligen?

Utgiven 2007
ISBN 9789185133734
Sidor 47
Orginaltitel Laiskade laste raamat
Översättare Madli Björck
Först utgiven 2006
Illustratör Alvar Jaakson

Om författaren

Peeter Sauter, estnisk författare, född 1962.

Sök efter boken

I baksidestexten avslöjar författaren att han brukade skriva ner barnens berättelser när han inte orkade hitta på egna. Det blev en bok, Barnens bok, men efter att ha provat på författarrollen tröttnade barnen på att leverera historier på beställning. Författaren fick återgå till att tänka ut historierna själv.

21 berättelser presenteras på ett uppslag vardera. Texterna imiterar visserligen barns associativa sätt att bygga ut historier, men känns samtidigt fulla av vuxenreferenser. Här kommenteras, direkt eller indirekt, viljan att förbli barn fastän man sedan länge räknas som vuxen, kändisskap, hur en förälder köper öl till sig själv men inte vill köpa godis till barnet, att en tant kan vara så trött att hon inte orkar gå hem.

Några historier har vardaglig förankring, men de flesta spinner iväg långt i fantasins utmarker. Barnet som inte kunde tjata sig till något Kinder-ägg, kommer på den geniala idén att skaffa en Kinder-höna istället. Men ingen hade räknat med att hönans värpningstakt skulle accelerera, barnet tröttnar på choklad och ids inte ens sätta ihop leksakerna som finns inne i äggen. Till slut är familjen innesluten i ett stort Kinder-ägg och väntar på att någon ska komma och äta upp chokladen och börja leka med dem.

En pappa försjunker så i sin tidning att han snart försvinner in i den. Till slut längtar barnen så mycket efter honom att de går till pappa i tidningen.

En son flyttar runt i lägenheten hela tiden, ena kvällen sover han i garderoben, en annan kväll i badkaret, så när hans mamma en morgon hittar honom i sin säng i barnens rum frågar hon om han har flyttat igen? Han svarar

”Nej, inte riktigt, jag bara hälsar på hos mig själv ett tag. Men sen måste jag iväg igen.”

Här finns även berättelser om Grillkycklingen och grillfisken, om en gammelgumma som ljuger så det ryker, om mamman som rymmer hemifrån och familjen som har ett fönster mot en annan värld.

Illustrationerna består av streckteckningar som är sparsamt färglagda med ett par färger på varje sida. Ofta får vi se en och samma person sysselsatt med olika saker i samma bild. Lite serieliknande uppbyggnad, fast utan rutor.

Boken fungerar antagligen bäst ihop med lite äldre barn, som själva har kommit igång att hitta på historier som överträffar varandra i knasighet.

Textutdrag (Visa/göm)

Andrea Berge

Publicerad: 2007-11-24 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-06 09:35

Kategori: Recension | Recension: #2730

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?