Man är riktigt törstig. Man tar upp glaset med iskall öl, tar några andäktiga djupa klunkar och inser att det är ljummen mjölk man sveper. Chock. Besvikelse. Antiklimax. Precis så var det med denna bok. Det man antog var vanlig vuxen-SF visade sig vara riktad mot äldre barn/ungdom (the YA market som de kallar det). DET syntes inte på omslaget, kan jag säga!

Handlingen i korthet: I städer på enorma pelare lever "the Airborn", bevingade människor med änglanamn som Uriel och Kabniel. De är, sedan den Stora Kataklysmen för flera sekler sedan, avskurna från den evigt molnhöljda Marken och de "Groundlings" som en gång levde där, men som nog har dött ut idag. Naturresurser till städerna fraktas automatiskt från Marken genom stora hissystem. Den tonårige, utstötte och därtill vinglöse Azrael Gabrielson kastas in i historieskrivningens centrum, när hissarna börjar komma upp tomma och man skickar ned honom för att se efter vad som hänt.

(Konstpaus.)

Detta är del ett av Clouded World-sviten. Uppföljaren The Pirates of the Relentless Desert släpptes nyligen, trean Darkening For a Fall är på gång, en fjärde bok är påtänkt och Amory hyser en idé om ännu fler böcker. Produktion av Robert Jordanska mått, med andra ord; men sannolikt lär hela Amorys svit gå lika fort att läsa som en enda bok av Jordan. För det är lättläst på snudd till barnbok detta, med kapitel som sällan sträcker sig över 6 sidor. Dessutom har kapitlen extremt avslöjande rubriker, vilket gör att man redan innan man läst dem vet vad som kommer att hända. Jag försökte täcka för rubrikerna till slut, men historien var sådan att man nästan ÄNDÅ visste vad som skulle hända.

Förutsägbart alltså. Och precis som läsaren av denna recension redan förstått kryllar det av 'Groundlings' på Marken dit Az Gabrielson trillar ned. De lever i någon slags hillbilly-samhällen vars invånare håller på att hetsas av fackföreningsideologer mot det världsfrånvända prästerskap som sköter hissarna. Det blir äventyr, konflikt och lite romantik om vartannat för vår vinglöse vän.

Då så! Är detta bra eller inte? Hade jag tyckt om det som ung tonåring? Efter lite rannsakan tror jag att tonårsjag hade tyckt lite som vuxenjag; jag gillade ju lite mer genomarbetade och lite mer djupbottnade alster som Tolkien och Brooks. Amorys värld känns tunnare, utöver lite namedropping av platser och historia är det bara Az' saga som ska berättas. Jag retar mig på att historien går som på räls, och på fyrkantigheten i logiken bakom hur världen fungerar. Även stavfelen och rubrikerna är irriterande, men framförallt stör avsaknaden av något större djup med utrymme för karaktärerna att vara ambivalenta och tolkningsbara.

Allt detta kanske gör boken till en lysande ungdomsroman, förstås. Bland de goda sidorna får nämnas att ingen i boken är direkt ond eller god (snarare dum eller smart); det finns ingen klassisk ärkefiende och de konflikter som uppstår beror inte på en Sauron eller Voldemort eller Vader, utan på samhällen och grupper med olika intressen. Schysst för en ungdomsroman. Bitvis blir stämningen också riktigt bra, i synnerhet de ödsligare partierna i de dystra ökenlandskapen som kallas "the Shadow Zone". Karaktärerna kan också beskrivas som starka (vilket i och för sig är en snäll omskrivning för arketypiska).

Min personliga favorit i boken är dock upp-och-ned-arkeologin; hur man samlar ihop nedfallet avfall från himlen precis som våra arkeologer gräver upp forntidens skräp för minutiös sortering, katalogisering och teoretisering. Elakt, skoj.

Att bejaka det inre barnet är en sak. Att ha kontakt med den inre tonåringen tycker jag låter livsfarligt. Därför vore det kul att veta vad en tvättäkta tonåring tyckte om boken.