Hur mycket ny berättelse kan man klämma in i en redan existerande? Brodera ut en biroll, göra till sitt? En hel del, uppenbarligen. I Hamlet + Ofelia har Lisa Fiedler mjölkat den lilla men berömda Ofelia ur Shakespeares Hamlet på alla upptänkliga intriger – och åstadkommit inte bara en ny, ytterst aktiv hjältinna utan också en helt ny innebörd till hela tragedin. Faktiskt vänt upp och ned på den och gjort om till komedi.

”Det är inte lätt att vara förälskad i en prins, speciellt inte när prinsen är Hamlet” konstaterar baksidestexten. ”Det kan faktiskt driva en ung kvinna till vansinne!” Men vår hjältinna Ofelia är förstås långt ifrån vansinnig, utan tvärtom en mycket driftig ung kvinna. En förmodligen fullkomligt ahistorisk liten girl power-tjej. I jämförelse med Shakespeares dito, som blev galen av sorg, förfaller Fiedlers Ofelia snarare galet sorglös. Här är inget som det verkar.

Av det existentiella dramat blir mest dörrspring och kärleksintriger. Men Fiedler kan onekligen sin Shakespeare och de flesta av förvecklingarna plockar hon in från andra pjäser, framför allt Romeo och Juliet och komedierna. Inte minst spelar en dryck som framkallar skenbar död stor roll. Fiedler har broderat ut vartenda uns av Ofelias repliker och handlingar, inte minst den örtkunskap som antyds i hennes sinnessvaga blomsterharanger. Och så naturligtvis relationen till prins Hamlet. Ofelia älskar den danske prinsen och måste rädda honom från hans obeslutsamhet och från de ohälsosamma intrigerna vid hovet.

Visst blir den en smula desperat att försöka berätta hela historien utifrån den unga adelsdamens perspektiv. Det kräver nästintill abnorma mängder tjuvlyssnande, förklädnader och förtroenden. Allt detta är å andra sidan inget nytt i Shakespearesammanhang.

Men prosa är trots allt ett medium där man förväntar sig större realism än i blankvers och romanformen gör väl inte precis att historiens högtravande och underliga vändningar förefaller mer rimliga. Alltsammans blir en romantisk saga med diverse invävda finurliga shakespeareska ordvändingar. En lättsam komedi där våld och brutalitet filats bort. Hamlet + Ofelia är en roande bagatell. Men nog måste det ses som en bedrift att lyckas göra slutet i en av världens mest kända berättelser en smula oförutsägbart igen.