Fördelen med jordens pågående klimatkatastrof är den nyutsprungna floran av litteratur om atmosfären och dess makt över livet på planeten. Av de naturvetenskapliga forskningsområdena framstår meteorologin som det minst obegripliga; medan andra ägnar sig åt mikroskopiska aktiviteter inuti DNA-kedjor inuti en cell inuti ett organ inuti en padda eller drillsnäppans komplicerade liv i skogen A vid förhållande X, berättar klimatforskarna om helheten: om havet av luft ovanför oss – om förutsättningen för alltsammans.

Nackdelen med den pågående klimatkatastrofen är just det katastrofala i den. Med all (o)önskvärd tydlighet framträder den mänskliga psykologins patologiska förhållande till ett beroende. Vi vet hur farligt det är att röka fossil, men fimpar vi? Nej, vi trappar upp.

Förra månaden publicerade FN:s klimatpanel (IPCC) sin senaste rapport som i princip röjer undan alla tvivel: genom förbränning av kol, olja och naturgas, som släpper ut växthusgaserna koldioxiod, metan och dikväveoxid – bland andra – har människan orsakat jordens snabbaste temperaturökning någonsin. Varför, när vi vet detta, läsa en bok om växthusgasernas orsaker och verkningar? undrar kanske den oroade (alltså alla utom shejker, globala entreprenörer och Timbrodebattörer.) Är det inte dags att prata om vad vi ska göra och hur?

Jo, men bortom En obekväm sanning och medierapporteringen finns sammanhangen. Berättelserna som ger vid handen att den globala uppvärmningens drastiska verkningar – varmare väder, höjda havsnivåer, smältande isar, kraftigare oväder, intensivare torka och en framtid med miljontals klimatflyktingar – beror på rubbningar av system som fått utvecklas i hundratusentals eller miljontals år. Känsliga länkar mellan luft, jord, djur och växter som vi gör allt för att bryta.

När människan upptäckte kolets kraft – redan i slutet av medeltiden – började mängden växthusgaser i atmosfären att öka. Men ansamlingen tog riktig fart i och med industrialiseringen. Sedan artonhundratalet har halten av den mest omtalade växthusgasen, koldioxid, stigit från omkring 280 till 380 ppm, alltså 100 miljonteldelar. Det låter inte mycket, men handlar om den överlägset snabbaste höjningen av koldioxiod i atmosfären någonsin. En kurva som pekar rakt uppåt. Den som sett En obekväm sanning minns en putslustig blev-nästan-president följa koldioxidkurvan flera meter upp i föreläsningssalens luftrum.

Australiensaren Tim Flannery, ursprungligen däggdjursexpert, har ägnat decennier åt miljön och kom i slutet av 2005 med boken många väntat på; den sammanfattade bilden av klimatläget (på svenska i höstas.) Vädermakarna blev en global bomb och hyllades av bland andra Tony Blair, David Attenborough och moralfilosofen Peter Singer. (Intressant är att Flannery hyllar Blair som en av världens mest framsynta klimatpolitiker. Inte för att jag tvivlar på rimligheten i detta, men man kan ifrågasätta lämpligheten i att Blair i sin tur får hylla Flannery på den svenska utgåvans flik: "…Alla som läser Vädermakarna kommer att bli klokare på kuppen… Tony Blair").

Kritiker har menat att Flannery kan sina djur och sitt klimat, men att han brister i förslagen om vad som måste göras. För mycket du-kan-göra-det-själv-med-solcell och för lite storpolitiska resonemang således. Det kan säkert ligga något i dessa argument, men för den klimatoroade är Vädermakarna oavsett kritiken mycket intressant läsning.

Styrkan med Flannery, förutom att han sätter klimatet i ett historiskt perspektiv och visar hur jordens djur och växtarter förhåller sig till luftmassan ovanför oss, är att han stannar länge i skogarna; den lilla paddan sätts så att säga i ett sammanhang. Och just en art av detta djur, den gyllene paddan i Costa Rica, var den första som bevisligen dog ut på grund av klimatförändringarna under 80-talet. Nu håller en tredjedel av jordens grodarter på att försvinna. När känsliga ekosystem rubbas kan mängder av arter utrotas på mycket kort tid; insekter, pandor, larver, fåglar, isbjörnar. Forskarnas uppskattningar varierar, men man är överens om att många arter redan är på väg att försvinna. Om hundra år kan vi, liksom i affärsvärlden, tvingas ty oss till de standardiserade, globaliserade och stabila arterna, till 7-elevendjuren, som ser likadana ut överallt. Mångfalden förintad sedan länge.

Vädermakarna är viktig för den som vill förstå vad som håller på att hända med naturen och klimatet. Flannery rör sig mellan polerna, djungeln och öknen och behandlar flera mindre uppmärksammade fenomen i sammanhanget, till exempel korallblekning och global fördunkling. Korallblekning innebär kraftigt sammanfattat att korallreven dör på grund av den höjda havstemperaturen. Vissa forskare tror att Stora Barriärrevet utanför Australiens nordostkust kan vara i princip försvunnet om femtio år.

Global fördunkling, som fortfarande är tämligen outforskat, handlar om de partiklar som industrier och transporter släpper ut i atmosfären. Teorin är att partiklarna hindrar solljuset från att nå jordytan, och att den globala temperaturökningen på grund av dessa har hållits nere. I förlängningen skulle således renare luft, till följd av bättre partikelfilter, eventuellt kunna påskynda den globala uppvärmningen!

Global fördunkling utgörs också av kondensmoln från flygplan, vilka hindrar solens strålar från att nå jorden – och här kommer den elfte september på ett pikant vis in i klimatdebatten. Då en undersökning om styrkan på flygindustrins kyleffekt, alltså hur mycket solstrålning som hindras av flygets kondensmoln, skulle kräva ett totalt flygstopp under ett antal dagar, såg möjligheterna till ett sådant test länge minimala ut. Men vad terrorattacken mot World Trade Center 2001 ledde till var just ett totalt flygstopp. Och forskarna kunde knappt tro sina ögon. På en enda dag ökade medeltemperaturen i USA med en grad Celsius. Vad som inte låter som så mycket, är sensationellt, eftersom det handlar om medeltemperaturen över hela landet över ett helt dygn. Forskarna konstaterade att utan kondensstrimmor från flyget skulle temperaturhöjningen på jorden varit ännu större än den aktuella, 0,8 grader sedan 1850. Så i framtiden kan flyget såväl bidra till global uppvärming, på grund av dess höga koldioxidustsläpp, som leda till global kylning, tack vare kondensstrimmor.

Det värsta scenariot, om vi inte minskar utsläppen av växthusgaser och medeltemperaturen ökar med sex grader, leder till katastrofala förändringar som ingen av oss kan förstå vidden av. Känslan efter att läst Vädermakarna är att inte ens forskare riktigt kan förstå det. Klimatmodellerna är förvisso tämligen säkra, men parametrarna är för många. När ett system faller ihop, kan ett ett annat följa med. Dominoeffekten kan inte säkert förutspås. Det verkar kunna gå åt helsike, hur åt helsike som helst.

Några exempel (hämtade från Tim Flannery och klimatförfattaren Mark Lynas):
- Vid en global medeltemperaturökning på 2, 4 grader försvinner Andernas glaciärer och tio miljoner människor blir utan dricksvatten.
- Vid +3,4 grader brinner Amazonas upp, vilket gör marken till en öken av sot och aska, vilken täcker stora delar av Sydamerika. Arktis smälter helt på sommaren och isbjörnen, valrossen och vikarsälen dör ut. Miljoner människor måste fly när Kalahariöknen sprider sig över stora delar av Afrika.
- Vid +5,4 grader smälter Antarktis istäcke och även avsmältningen av Grönlands is påskyndas. Slutligen stiger havsnivån med 70 meter. Sydostasien möter en vattenkris när Himalayas glaciärer försvinner. Majoriteten av mänskligheten flyr till de norra breddgraderna. Mattillgångarna tar slut.
- Vid +6,4 (ett tänkbart scenario) kan den ökade havstemperaturen leda till ett utbrott av det metan som funnits bundet vid havsbottnen. Sker detta fräser eldklot av metangas genom haven och luften. Haven förvandlas till syrelösa massor. Ökenområdena sprider sig nästan hela vägen till Nordpolen. I stort sett hela mänskligheten är utdöd och består av ett fåtal individer vid någon av polerna.

Domedagsprofetiorna slutar här: i utrotandet av varenda jävel. Men även om klimatfrågan är ändlöst deprimerande, vad är alternativet till sätta sig in i den? Att strutta runt och låtsas som att kommande generationer nog kan må bra av lite crazy hot-hot? Av vinodlingar i Gnarp. 55 grader varmt i Frankrike. Bangladesh som havsbotten.

Nio av tio? undrar någon.

Jo, det här är så förbannat viktigt.