Kolonialismen satte djupa spår – både i kolonierna och i de koloniserande länderna. Dess effekter kan i olika grad spåras än idag – i ett postkolonialt samhälle – i allt, från länders ekonomiska utveckling, till litteratur och språk.

För att förstå kolonialismens betydelse, för den historiska utvecklingen likaväl som för vår samtid, har det vuxit upp ett tvärvetenskapligt akademiskt teoribygge, i allmänhet kallat ”postkolonialism”. Fältet har dominerats av intellektuella från olika postkoloniala länder, länder i Syd, men har många gånger hämtat en del idéer från klassiska europeiska tänkare.

I den här boken – med den mycket passande undertiteln ”introduktion till ett forskningsfält” – försöker Ania Loomba ge en översikt och göra postkoloniala teorier begripliga för en nybörjare. Man ska inte inbilla sig att det är en helt lätt bok – postkoloniala teoretiker är i många fall ökända för att vara komplicerade och svåra att ta till sig. Men Loomba gör ett oerhört bra arbete med att förtydliga även de mest komplicerade teoretiker. Lättare än så här blir det nog aldrig!

I ett översikts- och introduktionsverk av den här typen finns det självklart alltid många aspekter varje enskild läsare hade velat se mer av. Jag tycker själv att det är väldigt synd att boken i så pass liten utsträckning tar upp frågan om kolonialismens ekonomiska betydelse och konsekvenser. Att exploatera kolonier, för att kunna göra stora vinster, var ofta en av de avgörande drivkrafterna – för att inte säga den enskilt viktigaste drivkraften – till att länder skaffade sig kolonier.

Inom samhällsvetenskapliga ämnen finns det därför en omfattande debatt kring kolonialismens betydelse – både för utvecklingen av Europas ekonomi och för (under-) utvecklingen av länderna i Syd. Det här är dock ett perspektiv som nästan helt utelämnas i Loombas bok. Dess tyngdpunkt ligger istället mer på kolonialismens konsekvenser på andra områden, som exempelvis dess betydelse för litteraturen, språket och vetenskapen, liksom för konstruktionen av raser, klasser och genus med mera.

Loombas bok illustrerar därmed väl att postkoloniala teorier och teoretiker främst kommit ur en humanistisk tradition, inte minst anglosaxisk litteraturvetenskap. Paradoxalt nog argumenterar Loomba själv mot den här sortens akademiskt skråtänkande – bara för att sedan själv inte befria sig från det.

I sin helhet är det dock en mycket bra introduktion till ett snårigt men viktigt ämne.