Nu efter att boken Vildmarksmat av Don och Pam Philbott kommit behöver ej hungern utgöra ett hot för den äventyrslystnes framfart till skogs, fjälls och havs. Men precis som med allt annat i materialväg, envisas man lätt med att packa med för många kilogram.

Jag är inte bättre själv!

Författarna har främst riktat in sig på vandrarna, de som är den mest känsliga gruppen i avseendet buren vikt. Men de utesluter inte att även vandrarna med god planering mycket väl kan ha med sig en gjutjärnspanna på sin expedition.

Boken inleds med några kloka ord på vägen om väder och bedömning av lägerplatsers status, näringslära och måltidsplanering. Just näringslära låter lite högtravande. I avsnittet talas det i all enkelhet om kolhydrater och dess betydelse i vildmarkssammanhang. En lustfylld kontrast till dagens debatt kring glykemiskt index. Någonstans är det alltså tillåtet med raketbränsle som mellan- eller huvudmål. För att inte säga nödvändigt när det är dags att smälla upp tältet!

Matens energi i Vildmarksmat är både hög och ofta snabb. Just chokladkakan, av lägre eller högre kakaohalt utgör gott exempel för god logistik i vildmarkssammanhanget. Förutom energin så får man se den som en lågviktare i packningen. Ty, den kan jämföras med torkade varor. Torkade, det vill säga vattenfria råvaror som tack vare den lägre vikten för bäraren, prisas högt av författarna. Boken har också ett kapitel om hur man vattenbefriar sina råvaror. Med det stora antal möjligt torkade råvaror, anser jag att det finns ett argument att bära med sig gjutjärnspannan! Den är ju speciellt designad för eldstäder. Den kan också vara nödvändig för att kunna genomföra många av recepten och därmed nå författarnas beskrivna smakupplevelser.

Enligt boken skall hög gastronomi nås med en god mise en place. Det känns dock som en liten miss att så få färdiga lägerrätter illustrerats med ett alldeles för litet fotografi intill receptet. Som kock frågar jag mig, har de provlagat rätterna? Å andra sidan ges läsaren inspiration att ta sig ut i vildmarken när bokens naturbilder istället står i fokus. Vildmarksmat – handbok för hungriga vandrare rekommenderas. Och den tar blygsam plats i såväl bokhyllan som i kanoten, och för all del i innerfickan.