Gästrecension

: Det här är inte jag
Det här är inte jag Eva F Dahlgren
2005
Forum
8/10

Ett försök till att få omvärlden att förstå

Utgiven 2005
ISBN 9137125443
Sidor 183

Om författaren

Fotograf: Christoffer Edling

Eva F Dahlgren är socionom och har läst på Poppius journalistskola samt skönlitterär skrivarlinje på Nordiska folkhögskolan. Som journalist har hon skrivit för bland andra TT, Dagens Nyheter och Moderna Tider. Dessutom har hon skrivit böcker som ”Farfar var rasbiolog” (2002) och romanen ”Det här är inte jag” (2005).

Dahlgren på Forum – Förlagets sida om författaren.

Gästinformation

Lotta Andersson är 42 år, har nyligen tagit examen i biblioteks- och informationsvetenskap vid Bibliotekshögskolan i Borås och söker nu jobb som bibliotekarie. Hon har två pojkar i skolåldern och hennes stora intresse är läsning - jämt och allt möjligt. Lotta anser att man kan och bör läsa böcker inom olika genrer för att lära sig mer om omvärlden och för att berika sitt liv. Det värsta hon vet är människor som ska tala om vad som är fin resp. dålig litteratur, det får var och en avgöra själv. Och så vill hon uppmana alla till att läsa!

Sök efter boken

På framsidan till "Det här är inte jag" står det att det är en dokumentärroman. Vad uttrycket egentligen betyder vet jag inte, men jag tror att det menas att det är en fiktiv roman med avstamp i verkligheten. Det är ingen egentlig biografi, bokens huvudperson Felicia finns inte och detta har inte hänt på riktigt – eller så händer det varje dag i Sverige. Utbrändhet. Det egentliga uttrycket för utbrändhet är utmattningsdepression och det är vad boken handlar om.

Felicia är 43 år och ensamstående mamma till 15-årige Johannes, hon arbetar som frilansjournalist och skriver mycket om just hälsa och utbrändhet. Hon är högpresterande och arbetar hårt för att försörja sig och sin son. Att hon själv skulle drabbas av utmattningsdepression var för henne helt otänkbart och i början förstår hon inte vad som har hänt med henne. Hon märker att något är fel eftersom hon glömmer saker, vet inte hur hon ska utföra de enklaste sysslor, hon blir trött och orkar inte företa sig någonting.

Det här är ingen självhjälpsbok på något sätt, utan en roman om en kvinna som försöker leva ett bra liv med sin son, men som drabbas av en av vår tids moderna sjukdomar. Men är denna sjukdom egentligen ett modernt påfund? Under sin sjukdomsperiod läser Felicia mycket om Strindberg och förstår att även han drabbades av denna sjukdom, men på Strindbergs tid hette den något annat. Hon känner att hon är i gott sällskap. Inför omvärlden skäms hon över att vara sjuk, det syns ju inte direkt på henne att hon är sjuk och hon talar inte om för sin mamma och för sina vänner att hon är det. Samtidigt håller hennes son Johannes på med ett specialarbete i skolan i ämnet "Livskunskap" och han ska skriva om utmattningsdepression. Att bli intervjuad om sin sjukdom samtidigt som man är sjuk är svårt, ännu svårare är det när den sjuka själv nästan förnekar sin sjukdom – både för sig själv och för omvärlden.

Utmattningsdepression är ett allvarligt ämne att ta upp i en bok, men denna bok är trots allt skriven i en positiv anda och mellan allt allvar finns det inslag av humor. Risken med att ha en humoristisk ton kan vara att man gör sig rolig på andras bekostnad, men det tycker jag inte att författaren gör i denna bok. Hon ger en trovärdig bild av hur det är att vara sjuk, anser jag. Fast kanske är jag inte rätt person att bedöma det, jag har själv inte varit drabbad av utmattningsdepression och jag har ingen i den närmare bekantskapskretsen som har varit det. Ändå kan jag känna att så här skulle det kunna vara. Jag tror att författarens intention har varit att få omvärlden att förstå hur ens liv kan förändras så radikalt genom en sjukdom, från att ha varit en högpresterande kvinna alltid i farten med ständiga deadlines att hålla till att bli en kvinna man inte känner igen sig själv i, en kvinna som inte vet hur man gör när man ska handla mat och som inte förstår hur man ska brygga kaffe.

Om intentionen med boken är att få omvärlden att förstå så har den lyckats med mig. Jag kommer hädanefter att se med andra ögon på den person som säger sig ha drabbats av utbrändhet. Med tanke på bokens omfång så förstår jag att den är anpassad även till den kategori människor som är drabbade av utbrändhet. Boken är tunn, 183 sidor, och kapitlen är mycket korta, något som gör boken lättläst. Jag känner spontant när jag läst ut boken att det här är en bok som är viktig och den behövs.

Lotta Andersson

Publicerad: 2006-10-07 00:00 / Uppdaterad: 2006-10-07 00:00

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #2206

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?