För fyra år sedan gavs Adjö, Herr Muffin ut och jag tror att en hel kritikerkår samfällt började gråta av rörelse. Den finstämda boken om marsvinet som känner att han har levt klart och att det är dags att dö fick Augustpriset samma år och är ständigt efterfrågad hos bokhandlarna. Jag gav boken till min, då, fyraåriga brorsdotter och enligt uppgift gråter hon än.

Skämt åsido – det har funnits föräldrar, och andra, som har upprörts av detta. Liksom det alltid finns när barnböcker tar upp svåra ämnen. Vi vuxna vill helst stoppa undan sådant som är svårt och låta bli att prata om det. För vi vill ju inte att våra barn ska råka ut för död och elände och om vi låtsas som ingenting så löser det sig säkert på något sätt.

Fast det gör det ju inte. Och sorg är ju inget farligt, om än sorgligt.

Ulf Nilsson är alltså nu tillbaka med en ny bok om djur och döden, denna gång med Eva Eriksson som tecknare. Alla döda små djur handlar om lille Ulf, Ester och Esters lillebror Putte som har fasligt tråkigt. Så hittar Ester en död humla och blir glad för att det äntligen händer något! Den modiga, och mycket förslagna, Ester bestämmer att de ska begrava humlan. Så görs och sedan har barnen fått blodat tand. Här ska begravas! De börjar leta efter döda djur och begraver dem en efter en. De startar en firma, Begravningar AB, och ringer runt till grannar och släktingar för att höra om inte någon har ett husdjur som har dött och behöver begravas. Varje begravning tas på yttersta allvar: lille Ulf läser en nyskriven dikt om döden och lillebror Putte gråter.

Sedan blir det en ny dag och de hittar på något annat.

Alla små döda djur är alltså ingen lika tårdrypande historia som Adjö, herr Muffin. Den är snarare ganska lättsam, utan att på något sätt förlöjliga döden. I stället behandlas döden för vad den är: sorglig, visst, men också oundviklig. Djur dör (och det gör människor med) men det är en del av livet. Och de riter vi har för att kunna hantera döden är nog så viktiga.