Vad är det som gör att en bok griper tag i en direkt, sätter en ton? Det här är just en sådan bok, omöjlig att låta bli att sträckläsa.

Det är ett direkt tilltal i boken, redan i inledningen på tolv rader får vi veta att Puck är en 16 år gammal tjej som minns hur det var att vara en liten tjej, som uttrycker att hon är rädd, livrädd faktiskt. Redan på nästa sida dyker hennes närmaste vän Emanuel upp. De delar ett starkt intresse för musik och de skiljer sig ut från mängden på skolan där de går genom sättet att klä sig och vara.

Boken flätar nutid och dåtid, omväxlande i vartannat kapitel. Tillbakablickarna fördjupar bilden av Puck. Några av de händelser som satt spår, som hon inte riktigt kunnat släppa, som i hög grad formar den hon är idag, spelas upp.

Skickligt hanterar författaren flera grundläggande problemställningar. Hur det kan vara att ha en frånvarande och en närvarande förälder. Är det lätt att idealisera den frånvarande medan den som är närvarande får ta emot all frustration? Hur kommunicerar tonåringar och deras föräldrar egentligen? Väljer de att ligga lågt och vems behov är det i så fall som styr?

Här finns också längtan efter kärlek, drömmen om närhet, mixad med rädslan för sårbarhet/förlust. För hur fungerar förälskelse? Finns det vissa oskrivna regler? Blir en person som är svårtillgänglig/avvisande mer lockande och intressant?

Varje kapitel har en rubrik, ett litet intro, som fungerar bra. Det är ofta något som sätter igång en associationskedja eller en tydlig bild.

Och särskilt hör jag det tysta

Det är mycket dialog i boken och det är nerv i den. Den bidrar till drivet framåt i boken, men framförallt upplever jag att författaren fullt ut har täckning för det hon skriver. Inte så att jag tror att författare måste ha upplevt allt de skriver om, definitivt inte, men kanske blir det som bäst när de beskriver känslor de har djupare kunskap om? Känslorna blir aldrig förenklade eller banala i den här boken, de tillåts vara komplexa. Att ung tjej förälskar sig i äldre kille kan ju kännas klassiskt, men det är ingen ensidig beundran, det handlar om viljan att mötas.

Sedan kan jag inte låta bli att erkänna att jag ser det som ett extra plus att boken betonar vikten av vänskap. Något som annars lätt kan hamna i skuggan av kärleken. Glöm att förlaget lanserar den här boken som en ungdomsbok, det är en minst lika läsvärd bok för vuxna.