1938 ledde en radiodramatisering av Världarnas krig till masshysteri hos lyssnare som tog H G Wells berättelse om hur högintelligenta marsianer försöker invadera jorden som verklighet. Någon sådan reaktion är nog inte att vänta när H:ströms förlag nu ger ut en ansenlig mängd av samme författares noveller.

Behållningen med att läsa Wells idag är främst att man bortom den starka vurmen för teknikens och naturvetenskapens framväxt också finner ett intresse för tidens sociala teoribildningar. Andäktiga redogörelser för acceleratorer och andra tekniska landvinningar må ha förlorar något av sin tjusningskraft sedan den ursprungliga publiceringen – men Wells reflektioner om dess implikationer på samhället och tillhörande människor är fortfarande gångbara idag. I titelnovellen låter Wells en klotformad sond sändas ner i havsdjupen – bara för att på tusentalsmeters djup uppfinna en kultur för att reflektera över det egna samhällets religiositet och gränserna för den egna uppfattningen av verkligheten. ”Nedstigen från himmelen” blir ”nedsjunken från ytan” i en beskrivning som ganska klart visar Wells marxistiska syn på vilken funktion religionen fyller i samhället. I andra noveller åtföljs inte teknikinslagen av samma möjligheter, utan stannar som rena idéberättelser. Först då märks det att novellerna åldrats.

Wells berömmelse utgår främst från debutromanen Tidsmaskinen och den tidigare nämnda Världarnas krig. Vad en så omfattande novellsamling som I avgrunden kan erbjuda är ett utförligt material som visar Wells utveckling från författare av vetenskapliga fantasiromaner till en samhällsdebattör med stor tilltro till de vetenskapliga principernas möjlighet att strukturera en fungerande världsstat. Det är för just den tilltron man ska läsa hans noveller – entusiasmen är verkligen smittande, även om den kan tyckas smått naiv i vissa avseenden så här hundratalet år senare. I de bästa novellerna främmandegör han oss så inför vår omvärld att det helt enkelt inte behövs några marsianer.