Zlatan + Fotboll = Sant

I huvudet på Zlatan Ibrahimovic Simon Bank: 2006; Scampi förlag; 4/10

Utgiven	2006
ISBN	9197365548
Sidor	190
Först utgiven	2005
Medförfattare	Dogge Doggelito, Filip Hammar, Kristina Kappelin, Mats Trondman

Om författaren

Fotograf: Magnus Wennman

Simon Bank (f. 1975) är sportjournalist och krönikör på Aftonbladet i Stockholm. Han har tidigare skrivit ”Kaptenen med vattenskräck” (2003), om simningens förbundskapten Hans Chrunak.

Sportkrönikor av Simon Bank – Sportbladet, Aftonbladet.se.

Externa länkar

På Bonnierfakta.se: finner du info om Filip Hammar.
Scampi förlag: Läs mer om "I huvudet på Zlatan …" på förlagets hemsida.
En intervju med Zlatan: i Sportbladet.
Om Doge Doggelito: på susning.nu.
Mats Trondman hittar på Zlatan: på Malmö Högskola.
Wikipedia: Kristina Kappelins bibliografi.
zlatan.net: Zlatan fansite.
VM-blogg om Zlatan: Senaste nyheterna om Zlatan.
VM 2006.se: Och ännu mer om Zlatan här.

Etiketter

Sök efter boken

I huvudet på Zlatan Ibrahimovic är framför allt en samling Zlatan-citat, nästan 300 stycken. Det handlar om allt från fotboll och media till kärlek, familjen och drömmar. En gedigen samling personliga uttalanden som både är roliga och intressanta, och underhållande att läsa.

Men vem är då denne Zlatan Ibrahimovic – egentligen? Simon Bank, som följt Zlatans fotbollskarriär från Malmö FF, via Ajax till Juventus, har här tagit fasta på vad Zlatan säger, för att därigenom försöka finna ut vem ”den riktige Zlatan” är.

Förutom citat och några bilder finns fem kortare krönikor skrivna av andra mer eller mindre kända personer: rapparen Dogge Doggelito från Latin Kings, programledaren Filip Hammar, frilansjournalisten Kristina Kappelin, Mats Trondman som är professor i kultursociologi vid Malmö Högskola och Simon Bank själv. Alla försöker de ringa in mannen, myten, Zlatan.

För Filip Hammar är Zlatan en ”superstar”, ”en svensk version av 50 Cent eller Ja Rule”. När Dogge Doggelito tänker på Zlatan tänker han på sagan om pojken med guldbyxorna. Kristina Kappelin berättar om hur den italienska pressen gärna beskriver Zlatan som ”GLADIATORE”, om hur italienska fans jämför Zlatan med Picasso.

Mats Trondmans analys, som jag gärna hade läst en längre och mer lättförståelig version av – och då hellre i ett annat sammanhang, tar avstamp (eller ska jag säga avspark) i litteraturvetaren Harold Blooms teorier om William Shakespeares dramer, pjäskaraktärer och skapande.

Finns då ”den riktige Zlatan” här i denna vad man skulle kunna kalla Best of Zlatan-samling? Kanske. Kanske inte. Njae. Jag vet inte. Här presenteras en rad olika bilder och tolkningar av den offentlige personen Zlatan Ibrahimovic. Vem ”den riktige Zlatan” är vet bara Zlatan och hans närmaste. ”Jag är Zlatan. Zlatan är Zlatan”, säger han själv. Kanske räcker det så.

Textutdrag (Visa/göm)

Ur: "GÅR DET BRA FÖR ZLATAN, GÅR DET BRA FÖR SVERIGE" av Simon Bank

Sommaren är på väg bort, över Skopjes kullar ligger ett döende gult ljus. Bränt gräs, torr luft, värme, väntan.
Vi väntar på Henrik Larsson och Marcus Allbäck. Stjärnorna ska precis komma till ett av alla dessa anonymt pråliga spelarhotell, inför en av alla dessa viktiga landskamper. Spelarbussen är på ingång, sägs det.
Så vi väntar.
Henry Winter, Daily Telegraphs sympatiske fotbollskrönikor som utsetts till Englands bäste, jämförde en gång fotbollsreportrar med gatornas prostituerade. Det är ett evigt väntande på mörka parkeringar sent om kvällen, ett väntande på rika män i bilar som sakta rullar fram. Det är en engelsk liknelse, för i Sverige slipper vi parkeringar. Spelarna möter oss i ljuset istället. I stora rum, i hotellobbyer. Den här gången, i Makedonien i slutet av augusti 2001, minns jag att vi fick vänta länge.
Till slut kom en buss, men det var fel buss.
Ingen Allbäck, ingen Larsson.
Ut släntrade istället de unga spelarna, de som – med ett undantag – ännu inte blivit stora nog att dra hem en helsida i Nordens största tidning med att bara säga "Jag menar, det är ett lag som ska vinna ihop". Så får jag syn å undantaget.
Längst av alla spelare i U21-laget (bara den tyste Andreas Isaksson är längre), med en Ajax-väska slängd över axeln och tuggummi i munnen. På fötterna har han ett par oknutna, exhibitionistiskt designade sneakers. Han får nyckeln till sitt rum, släntrar demonstrativt långsamt genom lobbyn, framför alla journalister som väntar på det andra, riktiga landslaget. En stolt tonårig tupp, som blir och vill bli sedd av alla. En nonchalant modell på sin egen, högst personliga catwalk.
– Snygga skor, säger jag till honom.
Och Zlatans ansikte spricker i två delar, delat av det där leendet som fäller fullvuxna björnar.
– Du vet, säger han. Man har avancerat.
Oh yeah.
Zlatan Ibrahimovic har avancerat.