Recension

: Familjepack
Familjepack Linda Hambäck & Anna Lagerblad
2006
Ordfront
6/10

Elaka styvmödrar och bonuspappor

Utgiven 2006
ISBN 9170372187
Sidor 261

Om författaren

Fotograf: Erja Lempinen

Linda Hambäck är TV-producent och arbetar med animerad film. Anna Lagerblad är journalist på Svenska Dagbladets Idag-sida. Där skriver hon bland annat om livsfrågor, relationer och familjefrågor.

Sök efter boken

Det är lätt att vara förnumstig när man har turen att stå utanför det här med styvfamiljer, och säga att självklart måste barnen gå i allra första hand och självklart måste man ta det lugnt och sakta men i verkligheten fungerar det ju som bekant inte alltid så. Även den som är medveten om hur man "bör" göra och försöker göra allting rätt kanske brottas med känslor som är tabubelagda och kan vara svåra att ta fram i ljuset. Detta är Familjepacks stora fördel: de här känslorna får finnas. Jag kanske förfäras när jag läser men i den här boken är det okej att säga att man inte älskar sitt styvbarn; att man är svartsjuk på barnet och kanske egentligen inte ens tycker om det; att man önskar att barnen och exet aldrig hade funnits och att det faktiskt kan vara väldigt smärtsamt att veta att man alltid kommer i andra hand efter barnet. För det är ju så: att ta fram det tabubelagda i ljuset minskar pressen och jag tänker mig att det är en befrielse att läsa om andra som inte tänker enbart moderliga/faderliga och snälla tankar om sina nya bonusbarn, och att det faktiskt är okej att känna att den nya situationen inte är lätt.

Familjepack är en bok i intervjuform, fokus ligger på människors berättelser. Först när jag läser tycker jag, som sagt, att den är befriande i sin avtäckning av tabun, men ju längre jag läser desto tröttare blir jag. Det blir helt enkelt lite tjatigt. De negativa upplevelserna staplas på varandra och till slut blir jag nästan mörkrädd och undrar om det överhuvudtaget finns några styvföräldrar som älskar sina styvbarn – för ska man gå efter boken verkar det nästan inte så. Det är bra att avdramatisera det tabubelagda, men är det såhär det står till blir jag faktiskt rädd. Nu är det kanske inte Familjepacks syfte att visa på en heltäckande bild av styvfamiljsproblematiken men en och annan lite ljusare bild hade lyft upplevelsen för mig.

Den olika roll som kvinnor och män får som styvföräldrar är central i berättelserna. Det verkar på många sätt enklare för män att bli styvförälder, framför allt för att kravet på att agera pappa inte finns där i lika stor utsträckning. Det är ofta helt okej för dessa män att vara kompis med barnet och lämna uppfostran till de "riktiga" föräldrarna. Kvinnorna förväntas kliva in som extramamma direkt, vilket troligen också leder till större konflikter både inom familjen och inom kvinnan – som kanske blir inslängd i mammarollen nästan utan förberedelse. Dessa förväntningar på kvinnorna tror jag ligger i lika stor utsträckning hos kvinnan själv som hos omgivningen. Männen som intervjuas i boken är få, tyvärr, och kanske kan det vara en av orsakerna till att upplevelserna är så negativa: att det ofta blir mer problematiskt för kvinnor. Jag hoppas dock att det inte är så enkelt.

Jag tror att boken är viktig och välbehövlig men kan önska att det inte bara handlade om svårigheter. En eller två solskenshistorier, eller åtminstone en aning mer fokus på det bra hade varit önskvärt. De negativa delarna gör att boken riskerar att underbygga myten om den elaka styvmodern, men jag tycker ändå att den klarar sig ifrån det. Det är viktigare att sanningarna blir sagda.

Stina Sigurdsson

Publicerad: 2006-04-25 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-05 15:53

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2000

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?