Recension

: H.P. Lovecraft – emot världen, emot livet
H.P. Lovecraft – emot världen, emot livet Michel Houellebecq
2006
Fischer & Co
8/10

Ondskans och svindelns poet

Utgiven 2006
ISBN 9170549710
Sidor 124
Översättare Kennet Klemets
Först utgiven 1991

Om författaren

Fotograf: Pierre Ferbos

Michel Houellebecq är född 1958 på den franska ön Réunion i Indiska oceanen. Sitt genombrott fick han med Elementarpartiklarna. I svensk översättning utkom därefter romanerna Plattform, Konkurrens till döds, Refug, Kartan och landskapet och Underkastelse. Han är även poet och essäist. Houellebecq beskrivs ofta som en kontroversiell och provokativ författare. I sina romaner skildrar han samtiden i relation till frågor om t.ex. sexualitet, religion och kloning.

Sök efter boken

"Jag upptäckte Lovecrafts berättelser vid sexton års ålder och fördjupade mig genast i alla hans verk", inleder Michel Houellebecq sin betraktelse över författaren H.P. Lovecraft, och jag känner genast igen mig. Någonstans efter upptäckten av The Cure och pormaskar fann Lovecraft för en tid en plats även i mitt liv.

Sen dess har det nog gått en femton år utan att jag egentligen återvänt direkt till de lovecraftska världarna. De fantastiska berättelserna om den oändliga, närmast oförståeliga skräcken. Ondskan satt på pränt. Kanske har uppehållet berott på en mättnad från min sida. Kanske beror det på Lovecrafts extremt osympatiska politiska läggning. Eller kanske har min bild länge (allt för länge) färgats av diverse biografiker, vilka karakteriserat Lovecrafts författarskap som klumpigt, infantilt, stolpigt, svulstigt – ja, rent ut sagt dåligt.

Men så kommer då Houellebecq. Han sticker inte under stol med att han beundrar Lovecraft som författare. Han vill så gärna göra en sympatisk läsning av honom. Lyfta fram en annorlunda författare – ett missförstått geni.

Det blir för den skull aldrig inställsamt, insmickrande. Houellebecq försöker aldrig dölja Lovecrafts alla svagheter och osympatiska sidor: hans konservatism – nej, hans rent reaktionära politiska åsikter – hans rashat, hans föraktfullhet eller hans misantropi. Tvärtom, de här aspekterna lyfts fram som kännetecknande och danande för den poesi som Lovecraft ändå skapar. För det är främst som poet Houellebecq betraktar Lovecraft. Även om poesin i mångt och mycket inte har publicerats så är det kanske just som sådan han främst borde minnas.

Essäens försök med en sympatisk läsning även av det djupt osympatiska blir därför en tankeväckare. Och under läsningen av Houellebecqs essä känns det som att han ser och sätter ord på just precis det som har fångat så många av Lovecrafts läsare (men så få andra kritiker och biografi-skrivare?) – de stora, svindlande perspektiven. Drömmar och mardömmar klädda i ord. Skildringen av hatet, realistiskt därför att det var självupplevt. Skildringen av skräcken. Vansinnet. Svagheten. Utsattheten.

Så någonstans i den här essän vaknar något jag absolut inte förväntade mig; en lust att faktiskt läsa Lovecraft igen, att återuppta en gammal om än högst osympatisk bekantskap. Även om jag egentligen befarar att Lovecraft nog aldrig blir så bra som i Houellebecqs ögon.

Klas Rönnbäck

Publicerad: 2006-03-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-07 16:17

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1968

3 kommentarer

Houellebecq är grym. provokativ och nyskapande.. behövs mer sånt.

kolon Oregistrerad 2006-03-29 00:05
 

Att man alltid skall behöva ursäkta sig för att förklara att man läser något – med fascination. Jag slukar gärna HPL då och då och inte minst Alan Moores tolkningar av lovecraftska visioner. Där kan man tala om skräck som tar över och slukar en. Det finns en gammal fin biografi om Lovecraft hos Arkham House där bl a hans äktenskap beskrivs och även finns inlägg av hans f d hustru som gör honom rent mänsklig. Likaså – utan att nu ha läst Houllebecq, vilket jag tänker göra – så rekommenderas hans brev där en lojal och stödjande medskribent avslöjas som alltid ställde upp med goda råd till andra och måste ha lagt ner tusentals timmar – för andra. HPL var faktiskt – människa.

Magnus Magnusson Oregistrerad 2016-07-14 17:32
 

Eftersom Houellebecqs enda källor var det som råkade finnas tillgängligt på franska när han skrev boken, så hans analys av Lovecraft blir snedvriden. Exempelvis gled Lovecraft under 30-talet ganska kraftigt åt vänster på den politiska skalan.

[Arkham House har aldrig gett ut någon biografi om Lovecraft. Longs HOWARD PHILLIPS LOVECRAFT: DREAMER ON THE NIGHTSIDE är en personlig minnesskrift, Lupoffs LOVECRAFT'S BOOK är en (föga övertygande) historisk roman och Cannons LOVECRAFT REMEMBERED är en antologi med personliga minnesskrifter av folk som kände Lovecraft.]

Martin A Oregistrerad 2016-07-19 14:01
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?