1970 begås ett mord på en gammal dam och hennes mentalt handikappade sonson arresteras och döms för mordet och begår sedermera självmord i fängelset. 30 år senare väcks misstankar om justitiemord av antropologen Jonathan Hughes och med benägen hjälp av kommunalrådet George Gardener börjar han nysta i härvan.

Fram kommer skrämmande fakta om gängvåldtäkter, incest och ouppklarade försvinnanden. Den dömde sonsonen verkar vara ett offer för omständigheterna och människors fördomar och istället ser det ut som om en liten grupp människor i många år lyckats dölja den egentliga sanningen.

Den osannolika kombinationen antropologen och kommunalrådet lämnar ingen sten ovänd i sin strävan efter sanningen och som deckarkaraktärer betraktat är de både lite udda och enkla att tycka om. Persongalleriet i övrigt inbegriper Hughes litteräre agent och en kvinnlig privatdetektiv med skinn på näsan. Och så förstås ett antal bovar.

Minette Walters är en produktiv dam som har publicerat böcker sedan 1992 på 32 olika språk. Den som tidigare läst Walters kommer också att känna igen Ett förvridet sinne på bland annat formatet, personskildringen och tematiken.

När det gäller formatet så har Walters en förkärlek för att skildra delar av skeendena genom att återge brev eller e-post mellan karaktärerna och också genom andra dokument såsom tidningsartiklar eller historiska dokument. Ett stilistiskt grepp som jag själv inte är odelat positiv till utan snarare tycker inverkar negativt på flytet i berättandet.

Personskildringarna är i allmänhet detaljerade och huvudpersonerna tämligen långt ifrån stereotypen av hårdkokta deckare vilket känns sympatiskt. Det man kan invända emot är snarare mångfalden karaktärer vilket i kombination med detaljrikedomen ibland splittrar fokus en aning.

Det här hade kunnat vara en spännande bok men den är lite för utdragen, har lite för många karaktärer och vecklar in sig lite för mycket i detaljer. Det går liksom inte riktigt framåt och när det väl gör det så är det för sent. En knorr på slutet hade kunnat rädda det hela om den hade varit sannolik, men nu blir det istället bara en knorr utan poäng. Om man från början är ett Walters-fan så blir man nog däremot inte besviken. Man känner igen sig.