Recension

: Nilsson
Nilsson Claes Jurander
2002
Optimal Press
8/10

Det här är Nilsson, min nya kompis

Utgiven 2002
ISBN 9188334619
Sidor 173
Först utgiven 1974

Om författaren

Claes Jurander, född 1948, är konstnär och bosatt i Stockholm. 1992-97 var han professor i måleri vid Konstfack. Efter ”Nilsson” har han utkommit med bland annat ”Brända Madeleinekakor” (1989) och ”Hackspetten och andra uppsatser om olika konster” (1990).

Optimal Press – Presentation på förlagets hemsida, med utdrag ur efterordet.

Sök efter boken

Efterordet menar att detta är en milstolpe i svensk seriehistoria, en bok som var före sin tid. Och ja, det är smått ofattbart att den kom 1974. När seriekonsten inte ansågs vara mer än en löjlig lättsamhet, helt frånskild "god konst", och i seriösaste fall fick fungera som ett verktyg för vänsterrörelsen att nå ut till massorna – då kommer Nilsson, en stilla berättelse om en nattvakt, och visar att man kan kombinera bild och text för andra ändamål än talande gulliga djur och äventyrliga muskelknippen. Claes Jurander var en av de första i landet som "tog serieformen på allvar så långt att han utnyttjade den till att skapa ett seriöst konstverk", enligt efterordet. Det låter imponerande. Men, historiskt ljus i all ära – är det en bra bok? Ja, det är det. Jag ska förklara varför.

Valdemar Nilsson är 57 år och arbetar som nattvakt i ett köpcentras källarlokaler. Han bor i Mellanfors och har varit gift i 31 år. Han har en ficklampa och en hoptorkad gummibatong, han går sina varv, vaktar natten och fördriver sin tid. Han är utled och tänker: "Min trötthet är inte stolt. Jag har träsmak i röven". Med yrket som ram visar Nilsson upp sitt liv för läsaren, fragment från uppväxt och äktenskap passerar ett efter ett och blandas med funderingar över liv och arbete. Det är lågmält och konstaterande, fyra svartvita rutor per uppslag med en eller två korta meningar under – som en diabildsvisning med en knastrig berättarröst till.

Jag hör själv hur trist det låter. Men det är också därför det är så förbluffande att man fängslas så totalt. Saken är den att Nilsson finns på riktigt, jag är övertygad om att han känner en släkting till mig eller var den jag ringde fel till förra veckan eller han som stod framför mig i bankomatkön idag. Om du någon gång tittat på en stad från långt håll och funderat på vilka det egentligen är som bor i alla bostäder – svaret är Nilsson. Boken är lysande, inte därför att Nilssons liv är lysande, utan därför att man lär känna honom så innerligt. Nilsson är min vän nu och jag är fortfarande angelägen om hur han mår.

Bredvid flera välfunna inslag av humor rörande Nilssons träsmak eller hans fantasi om när "tjuven som inte finns" kommer, finns en större ton av tragik som slår läsaren ganska allvarligt. Man blir bedrövad för Nilssons skull, livet är arbete och leda, rikt på motgångar och fattigt på ljus. Det är när han sitter vid en tom bordsskiva med skuggat ansikte och en naken glödlampa i taket och säger "Jag finner mitt arbete helt meningslöst", det är då man känner för honom. Och ännu mer när han i nästa ruta för nyckeln mot personalingångens lås med orden: "Men jag vill inte sluta. Arbetstiden 22.30 – 6.30 är det enda fasta jag har." Ändå är boken i slutändan inte deprimerande. Tvärtom, man lämnar den med ett leende. Sista rutan är så jublande glädjeväckande att man vill omfamna Nilsson och säga: "Det är bra, bara fortsätt att kämpa, bara fortsätt så överlever du ett tag till."

Att det finns ett underklassperspektiv och en tydligt ideologisk färg känns märkligt nog varken typiskt proggigt eller ens viktigt att tänka på, det hade egentligen kunnat handla om vad som helst. Politik eller inte, konsthistorisk milstolpe eller inte, Nilsson är större än allt det där, mycket större.

Johan Wirdelöv

Publicerad: 2005-11-25 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-31 21:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1832

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?