Jag gillar inte uttrycken "dussindeckare". Det förminskar författarens prestation, utmålar läsaren som mindre vetande och används ofta när man vill markera sin överlägsna litterära smak. Som för att understryka att inte nog med att det är en deckare, vilket självklart innebär att det rör sig om underhållningskultur i klass med Paradise Hotel, utan det rör sig också om en deckare av typen som köps på Konsum: lättsmält och lättglömd.
Men vad ska man kalla en bok som faktiskt är just det, lättsmält och lättglömd. En bok som inte lämnar något som helst bestående intryck, en bok vars intrig man glömmer i samma stund som man lägger den ifrån sig? En bok där karaktärerna rör sig likt pappfigurer, säger självklara men ändå konstruerade saker. En bok utan själ.
Det finns deckare som lämnar spår, som ger läsupplevelser i högsta klass. Läs George P. Pelecanos. Läs Kerstin Ekmans oförglömliga "Händelser vid vatten". Styrkan i dessa böcker är dels karaktärerna, dels intrigen. En bra deckare är som att se en pjäs på teatern.
Miljön i "Brottsplats Rosenbad" är utmärkt. Ett grovt brott begås i makten centra, en ministers arbetsrum. Jakten går genom Rosenbads korridorer, framför tv-kameror. Intrigen är också lyckad, offets bakgrund som politisk aktivist i Guatemala, hennes hårdföra sätt och homofobi ger många möjliga gärningsmän, många möjliga motiv.
De många intrigerna, affärerna och förvecklingarna borde göra läsningen intressant. Psykologiska inblickar i huvudpersonernas bakgrunder och tankar borde skapa en förtätas atmosfär. De många intressanta personerna och deras samspel borde göra att man vill sträckläsa.
Men något har gått lite snett. På något sätt verkar det som om författaren inte riktigt lyckats förvalta sitt utmärkta upplägg. Intrigerna trasslar in sig och faller platt. Människorna rör sig håglöst kring varandra och säger forcerade självklarheter till varandra. Spänningen är inte närvarande. Tyvärr.
Det är svårt att sätta fingret på orsaken. Det finns en potential, och Bryns debut "Den sjätte natten" var en tät och psykologiskt inkännande thriller. Av någon anledning har inte "Brottsplats Rosenbad" samma lyft. Tråkigt. Därför finns det ingen annan utväg än att ge den epitetet dussindeckare. Trots att det tar emot.
Publicerad: 2005-11-11 00:00 / Uppdaterad: 2005-11-11 00:00
3 kommentarer
Hmm verkar komma ut lite väl mycket nonsenslitteratur tycker jag…
#
Oj, ord och inga visor!
Får väl trösta mig med att du tyckte intrigen var lyckad. Fast du glömde den.
#
Come to think of it – eftersom du tyckte om Den sjätte natten, varför inte recensera den också?
#
Kommentera eller pinga (trackback).