"The Man Who Walks" är originaltitelna på Alan Warners senaste roman. En mer mångtydig och titel, som ger delvis andra associationer än den svenska översättningen "Vandraren". Den engelska titeln ger en bättre föreställning om vad det handlar om; den minst sagt excentriske Morbrodern, som på grund av en rubbning i balanssinnet ibland inte kan gå uppför backar. En man som bygger tunnlar av högklassiga tidningar i sitt hus och som förvarar glasbitar och hasch i sin tomma ögonhåla. En man ständigt på väg, ofta jagad av den något mindre excentriske Systersonen, som känner sig tvingad att uppfylla sin mors dröm om en större husvagn (inte den sortens husvagn svenska träningsoverallssfascister åker på turer till Ullared och O-ringen i, nej, här handlar drömmen om en mer ståndsmässig bostad i trailerparken)

En man som går.

En skotsk pikareskroman skulle man kunna kalla Warners senaste alster. Mycket grova skämt och burleskt tafatta sexscener blandas med blinkningar till den klassiska litteraturen och elaka drifter med skotsk självständighetssträvan.

Det är intelligent, det är roligt, det är i i vissa partier fullständigt sanslöst. Flera recensenter har jämfört med Teratologen, och ja, det finns absolut beröringspunkter. Jag ser också drag av den syamerikanska magiska realismen men även bondkomik á la Stefan och Krister. Det är just blandningen av högt och lågt som gör "Vandraren" till en så tillfredsställande läsupplevelse. Men det tar tid – det kryllar av litterära referenser som inte alltid är lätta att härleda. Eftersom jag inte är någon hejare på skotsk litteratur missar jag säkert hälften. Detta är en författare som ställer krav på sina läsare, vilket förstärker läsupplevelsen och gör läsaren delaktig. Warners sätt att skriva känns eget, modernt och fräscht och översättaren Einar Heckscher har lyckats mycket bra med övergången till svenskan.

Morbrodern, Vandraren, är en mystisk och undflyende person. Handlingen kretsar kring Systersonen, slug men otursdrabbad. Trött på att jaga efter sin märklige släkting och livrädd för att hitta likheter dem emellan som skulle kunna göra även honom till byfåne. Systersonen är en komisk och tragisk figur, som dock beskrivs mycket kärleksfullt. En hyllning till alla losers med storslagna drömmar.