Recension
- Trekant Mian Lodalen
- 2005
- Forum
Punschdoftande putslustigheter
| Utgiven | 2005 |
|---|---|
| ISBN | 9137125524 |
| Sidor | 242 |
Externa länkar
- Annan trekant
- Film från 1994 som utforskar trekantens för -och nackdelar.
Etiketter
Mian Lodalens förra roman, Smulklubbens Skamlösa Systrar hade det försonande draget att den var en frisk fläkt, lite småkul sådär. Trekant har tyvärr ingen av föregångarens kvaliteter och det har inte heller tillkommit något.
My och hennes flickvän Bob har drabbats av LSD, den lesbiska sängdöden. För att spica upp tillvaron en smula börjar de leta trekanstpartners. Plötsligt dyker C -kupan, ett spöke ur det förflutna upp. Samtidigt avhandlas svårigheterna för homosexuella att skaffa barn, genom Hedda och hennes flickväns försök med olika metoder. Det är den delen av boken jag gillar bäst. Barnfrågan är infekterad, men avhandlas här på att balanserat sätt, där författaren låter olika åsikter vägas mot varandra på ett mycket drivet och initierat sätt.
Resten är inte lika bra.
Tonen är menat förtrolig, men känns mest krystad. En stor del av handlingen består av dialoger som känns onaturliga och konstruerade. Smaka på det här:
"Nej. Sakta i backarna nu. Karlsson må ha kunskap om etiketten men ibland slinter även min kära sambo med tungan. Få se om vi berättar. Vi kanske ska ta det sen", säger Hedda och ser seriös ut.
Vad påminner det er om? Jag tänker i alla fall på gamla svenska pilsnerfilmer med titlar som Biffen och Bananen eller liknande. Hela boken går i samma stil. Jag får en vision av rödnästa farbröder på en groggveranda. Det är inte humor, det är putslustigheter. Och det känns inte särskilt fräscht, om man säger så.
Sen undrar jag varför det är nödvändigt att späda på myten om att flator är manshatare. I den förra boken avhandlades karlar med humor, som så ofta i den moderna litteraturen. Det är enligt feminismens regler OK att driva med manssläktet eftersom det fortfarande finns en könsmaktsstruktur och det alltid är OK att driva med de styrande. Driva med är en sak, vräka ur sig nedsättande floskler är en annan. Det blir för mycket, det blir tröttsamt och det känns obefogat. Om man är flata har man väl mindre anledning än heterotjejer att vara bitter på manssläktet. Kan man tycka. Man har ju så att säga mindre att göra med dem. Jag tycker att den överdrivna bitterheten i Trekant känns obehaglig, tröttsam och inte riktigt…riktig.
En av tjejerna bakar en kuktårta till sin flickvän och det är jättekul att skära bort ollonet. En sorts symbolisk kastrering av alla män. Jag drar en parallell till synsättet att manliga strippor och prostituerade är ju bara ”lite kul”, något som kan yttras även av tjejer som upprörs av H&M -reklamen. Boken är full av nedsättande kommentarer om män och kukar osv. Byt ut ordet ”man” eller ”karl” mot ”neger” och se hur kul det blir…
De olika karaktärerna är inte särskilt sympatiska, eller också är det bara så att man inte får någon särskilt bra bild av dem. Många av dem har verkliga förebilder, och jag tror att det är vanskligt att göra om sina kompisar till romanfigurer. Man tycker för mycket om den. Jag tror att det är problemet här. Författaren känner sina karaktärer för väl, tycker att de är självklara och förmår därför inte göra dem till tredimensionella figurer.
Flåshurtigt och putslustigt och extremt explicita sexskildringar med dragning åt Jackie Collins -hållet. Det är för mycket. För mycket av det dåliga. jag hade förväntat mig mer. Mer av det bra.
Publicerad: 2005-04-28 00:00 / Uppdaterad: 2011-08-04 13:11
168 timmar
-
-
Ingen dal djup nog
Hanna-Linnea Rengfors
- Recension
- 2024-04-24
- 0
-
-
-
När jag tänker på henne
Malin Wollin
- Recension
- 2024-04-22
- 1
-
-
-
Intill mjölkhagen
Dylan Thomas
- Recension
- 2024-04-20
- 0
-
-
-
Egendom
Hernán Díaz
- Recension
- 2024-04-18
- 0
-
-
-
Med liv och lust
Karin Wahlberg
- Recension
- 2024-04-16
- 0
-
- En vecka bakåt
27 kommentarer
Jag gillade Mians förra bok, den var rätt fri och fräck om saker som det inte skrivs om så mycket. Och kul. Synd om den här inte lyckades lika bra.
Men varför är kvinnor så himla rädda för att manshata? Att byta ut "man" mot "neger" är väl inte adekvat – könsstrukturerna skär ju tvärs över de s k rasgränserna. Tror kvinnor behöver få hata en del utan att ständigt känna ansvar för karlars välmående.
#
Manshatare måste väl också kunna skildras i litteraturen. Skilj mellan författarens och karaktärernas åsikter!
#
Klas: "Skilj mellan författarens och karaktärernas åsikter!", läser du mellan raderna när du anser att recensenten förväxlar dem? Tycker det är boken och dess tema som avhandlas i recensionen.
#
Tycker nog att såväl författare som karaktärer kan få vara förbannade på karlsläktet som helhet . Det betyder ju inte att någon av dem behöver bemöta varje enskild kille som en fiende.
#
Det kan aldrig vara OK att hata en viss grupp i samhället. Om det är författarens eller karaktärernas åsikter vet jag självfallet inte, men jag tyckte inte det var särskilt lustigt, bara obehagligt.
#
Go Anna! Skulle aldrig få för mig att läsa boken men råkar jag bläddra i den av misstag när den reas bort kommer jag säkert att hålla med dig.
#
Hm, har inte läst boken men har läst ett par recensioner av den. Kan det inte vara så att Lodalen vill vara ironisk?
#
Tror du Anna är för dum för att uppfatta ironi eller?
#
vega – hyfsad ton, tack. En vänlig undran är ingen attack utan del i en diskussion.
#
P: Liksom det är helt OK för män att ge utlopp för kvinnohat i litteraturen anno 2005… Va! Inte det!? Men är det inte dags att manliga författare börjar med det? Det skulle säkert uppfattas lika humoristiskt och ironiskt som Lodalens bok. Va! Inte det!?
#
Vad var det som var ohyfsat? Annat än ditt polisande då.
#
Hanky panky – tja, vad tycker du själv, är det lika OK för vita i USA att ge uttryck för hat mot svarta som det är för svarta att vara förbannade över förtrycket? jag pratar nu inte om generellt hat mot en grupp i något av fallen – jag pratar om att frustration över diskriminering måste få komma ut någon gång någonstans utan att vederbörande ska vara hjärtängslig för att män / vita ska känna sig sårade.
#
Du skrev "tror du Anna L är för dum för att uppfatta ironi eller?" Det är ett hånfullt sätt att uttrycka sig. Du fnyser åt Karin istället för att ta upp det hon säger. Saken gällde inte vad Anna är kapabel till, utan vad Mian Lodalen kan ha avsett. Man kan ju ha olika åsikt om det utan att någon är "dum". Det kallas diskussion.
#
Man angåne HankyP och Ps diskussion. Att vara frustrerad över förtryck är inte det samma som att vilja skära i ollon. Vad hade M. L. King sagt om det?
#
Jag fnyser inte åt Karin. Men jag tycker Lodalens avsikt är helt ovidkommande. Om Anna (eller andra begåvade läsare) inte uppfattar ironin då behöver den inte diskuteras. Därför undrar jag om vi ska anta att Anna inte varit smart eller uppmärksam nog att uppfatta ironin. Då kan vi diskutera.
#
Jesus vad känsliga folk är här. Jag vill vara odiplomatisk utan att bli anklagad för mobbning…
#
Men Vega, poängen var väl just att den begåvade Karin kanske skymtade en ironi där…? Alltså kan den diskuteras?
Och så var det alltså ett tårtollon (eller liknande) som råkade illa ut. Att jämföra med x tusen böcker där kvinnor lustfyllt tas av daga i verklig form, inte som tårtor.
#
Jag vet inte vad du menar P. Inte alls.
#
Jag menade bara att attacker mot tårtollon väl ändå är ett rätt oskyldigt sätt att uttrycka frustration på, jämfört med allt våld som utövas mot kvinnor i böcker? Om en kvinna skrev en deckare där två kvinnor lustfyllt torterade ihjäl karl efter karl, skulle den recenseras som en vanlig deckare då? Eller skulle författarinnan kallas manshatare? Mäter vi inte olika där?
#
Jag vill inte ge mig in på analogin med svarta vs. vita. Låt oss hålla oss till kvinnor och män i Sverige 2005. Kvinnor har alla skäl att känna sig frustrerade över män, liksom män över kvinnor. Litteraturen är platsen att ventilera detta. Så sätter den här boken ribban lågt i den avdelningen, så bör väl även en motsvarande bok om kvinnor kunna se dagens ljus, eller? Och sedan beskrivas i kvällstidningarna som "kul", "häftig" och "ironisk". Det kan vi ju glömma. Så då blir frågan; vari ligger då det intressanta eller provocerande med en bok som bara bekräftar vad alla redan vet: att du kan lasta män med vilken skit som helst.
#
Du tycker inte möjligen att män lastar rätt bra alldeles själva?
#
Pratar nedsättande och skit om varandra inbördes i egenskap av kollektiv och könstillhörighet? Nej.
#
Läs tidningarna, Hankypanky. Om man betraktar karlars våldsutövning som utslag av individuella konstigheter kan man aldrig sätta stopp för dem. Det finns strukturer. Jag rekommenderar Stephan Mendel-Enks bok "Med uppenbar känsla för stil" för dig. 90% av alla brott begås av män, det är inget att hymla om, och man kommer inte åt det om man först och främst "inte vill prata skit om grupper".
#
Vass argumentation, jag får nog ge mig. F-n, du har nog rätt, allt kommer att bli honkydory om vi uttrycker generaliserande och nedsättande smörja om män. Och när vi ändå letar strukturer, varför stanna vid män? Majoriteten av brott utförs av personer med utländsk bakgrund. Så låt oss prata skit om alla invandrare så att vi kan "sätta stopp för dem". Kom ihåg: ingen progressiv utveckling om vi inte är beredda att "prata skit om grupper". Tack P.
#
Tänkte väl att den var för bra för att vara sann, den första raden!
"Prata skit" är din benämning och det som gör att det blir så svårt att tänka vidare. Läs lite runt ämnet!
#
Bra recension där recensenten argumenterar tydligt för sin uppfattning och ger bra vägledning för den presumtive läsaren. Bra att använda utdrag ur boken för att tydliggöra sina invändningar.
#
Aha. Den gamla "du är inte tillräckligt insatt i ämnet" – plojen. Och ujujuj, jag har verkligen gått över styr med min beskrivning "prata skit". Ur Larssons recension: "Boken är full av nedsättande kommentarer om män och kukar osv. Byt ut ordet "man" eller "karl" mot "neger" och se hur kul det blir…". Ja, det är ju helt galet att betrakta romankaraktärernas prat som skitsnack. Det är ju rättfärdig feministisk kritik av den patriarkala ordningen. Så dum jag är.
#
Kommentera eller pinga (trackback).