Tja. Jo, ja. Vad ska man säga. Vad säger man om något som inte är dåligt, inte alls. Något som är sådär lite småputtrigt och småkul ibland, men inga hysteriska gapskratt precis. Något som är ganska…lagom. Lagom fräckt, lagom kul, lagom spännande, lagom intressant. Fast inte riktigt bra. Lite luckor finns det.

Språket är till en början trevande, men förbättras avsevärt efter ca femtio sidor. Storyn är lite kul: Ett kompisgäng som har en klubb för de dumpade. Om man inte blivit uppringd efter löfte om samtal, har väntat förgäves på date som inte dyker upp, blivit nobbad, mobbad, utsatt för upprepad förnedring och/eller blivit dumpad flest gånger den senaste tiden blir ordförande och därmed innehavare av "Sleven".

Ganska roligt. Hög igenkänningsfaktor på vissa grejer, hysteriska telefonsamtal från dumpade eller bara hysteriska kompisar, pepp-talks och analyser. Det är faktiskt det man ägnar mycket stor del av sitt liv åt. Att analysera människors beteenden.

Jag vänder mig mot objektifieringen av raggen, spanen och kompisars respektive. Det känns påklistrat och jag gillar inte det där synsättet en del har, att de betraktar människor som saker, som objekt med olika epitet. Det gör mig illa till mods, och jag kan inte låta bli att tycka att folk som har dille på att ge presumtiva partners olika epitet är jävligt desperata. Varför? Äh, empirisk forskning har visat att det är så. Så är det bara.

Jag tycker iallafall att jag kan rekommendera den här boken. Särskilt till killar. Särskilt till grabbiga killar. Särskilt till killar som har en bild av hur tjejer ska vara och uppträda, en bild av "kvinnligt" beteende. Är du en grabbig kille? Läs den här. Den ger dig på käften så du ser stjärnor. Och det förtjänar du.