Hinduismen – en av världens största religioner, med en mycket komplex gudavärld. I den här boken försöker konsthistorikern Adèle Schreiber reda ut hur de olika hinduiska gudarna har skildrats i konst och litteratur. Gudarna, eftersom det främst är två manliga gudar som upptar större delen av boken; Vishnu och Shiva. De hinduiska gudinnona upptar enbart 20 av bokens dryga 280 sidor (även om de förekommer då och då i de andra skildringarna).

Jag kan inte hjälpa det, men får framförallt tankar till en klassisk skolbok. Det hänger väl samman med den ganska oproblematiska, torra sakframställningen – i kombination med de många bilderna.

Boken är alltså oerhört rikligt illustrerad, med många vackra färgbilder. Det gör det lätt att se vad Schreiber skriver om, och de symboler hon talar om i texten. För den här boken är helt fokuserad på bildspråket, och symboliken som ligger däri. Den talar mindre om hinduismen som religion, om världsbilden och trosuppfattningen.

Det mycket kortfattade indexet i slutet gör därtill att boken tyvärr inte fungerar särskilt bra som uppslagsverk i frågan. Det kan alltså krävas att man redan har en hel del förkunskaper om hinduismen, eller läser någon annan bok parallellt med denna, för att man ska kunna få ut så mycket som möjligt av läsningen av denna. Men i det perspektivet kan dess rika illustrationer och noggranna genomgång av bildernas språk ha mycket att tillföra.