Recension

: Skuggspel
Skuggspel Michael Connelly
2004
Norstedts
9/10

Toppklass, Connelly!

Utgiven 2004
ISBN 9113012827
Sidor 354
Orginaltitel Lost Light
Översättare Eva Larsson

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Deckarförfattare, född i Philadelphia 1956, bosatt i Los Angeles. Största inspirationskällan är och förblir Raymond Chandler.

Michael Connelly – Författarens officiella, välfyllda sajt.

Sök efter boken

Den förra Connelly-deckaren jag recenserade, "Dödens stad" var en ganska trist och oengagerad historia. Nu har nästa del i Harry Bosch-serien kommit ut på svenska, och jag är mer än nöjd. Det är en fröjd för en deckarälskare att läsa Connelly i högform. Få av de samtida stora deckarförfattarna förmår förmedla samma djup och svärta.

Skönt också att det är Hieranymous Bosch som är hjälten, jag tillhör dem som alltid gillar serierna bättre än de fristående böckerna. Den gamle räven Bosch har fått en välbehövlig vitamininjektion genom att gå i pension efter 27 år vid LAPD och när han som bäst funderar på vad han ska göra med all tid får han ett samtal från en gammal kollega. Kollegan är förlamad efter att ha blvivit skjuten vid ett rån, och i något slags försök att göra ett bokslut av sitt liv kallar han till sig Harry för att berätta vad han vet om ett fyra år gammalt mord som visar sig vara länkat till ett rån som gjordes vid samma tid. Bosch har skaffat en privatdeckarlicens utifall att, och kan naturligtvis inte låta bli att börja nysta. Som vanligt trampar han på alldeles för många ömma tår, och befinner sig plötsligt mitt i FBIs post-9/11 hysteri.

En tillfällighet gör att Bosch återupptar kontakten med sitt livs kärlek, den fd FBI-agenten, numera korthajen Eleanor Wish. Vid ett besök i hennes nya hemstad Las Vegas blir det alltmer uppenbart att hon döljer något. Men vad? Ångesten sliter i Bosch när han konfronteras med möjligheten att Eleanor gått vidare, träffat någon annan. Svartsjuka är lika ohanterligt för stentuffa poliser från Los Angeles som för velourbibliotikarier från Sveg.

Visst är det en smula enkelspårigt, och visst är det väl förutsägbart att Bosch blir osams med allt och alla och får jobba under ständigt hot från både FBI och polisen. Det gör inte så mycket. Det hör till. Skildringen av hysterien efter 9/11 får in flera komiska fullträffar, och som vanligt får FBI på nöten. Det här är fina grejer det. Det är, kanske en smula förvånande, mycket lätt att trivas i Harry Bosch sällskap.

Synd bara att översättningen är lite halvdan. Ingen stor katastrof, bara inte särskilt bra. Ett exempel (sid. 30):

Denne befann sig inne i en av husvagnarna, där han anställde förhör i en utredning som inte behöver ha något samband med det som hände.

Känns som en direktöversättning. Visst, man kan säga "anställa förhör", men kanske har det uttrycket inte använts så flitigt de senaste 30 åren. Jag tänker osökt på en schysst kommentar jag en gång fick på en meningskonstruktion i ett PM på juristprogrammet:" Så uttrycker sig möjligtvis ett äldre justitieråd" stod det med rödpenna. Det var ingen komplimang då, och det är det inte nu heller.

Textutdrag (Visa/göm)

Anna Larsson

Publicerad: 2005-03-01 00:00 / Uppdaterad: 2005-03-01 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1543

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?