Recension

: Första världskriget
Första världskriget H.P Willmott
Albert Bonniers förlag
6/10

Första världskriget: Så funkar det

Den här boken har det klassiska coffee table book-formatet, både till det yttre och det inre; stor, tung, bildrik, full med faktarutor och lättillgänglig information. Man kan ju fundera på hur ska de användas, dessa presentböcker som ligger mer eller mindre nonchalant framme på vardagsrummens prydnadsmöbler. Som ett slags hushållsintellektets produktplacering, så ens gäster kan förvissa sig om vartåt ens intressen lutar.

Ah, man sätter sig med glaset litet så där planlöst på bjudningen när man råkar bli ensam för alla andra är strängt upptagan i köket för att beundra det nya kaklet och… ja just! den där boken, bläddrar litet förstrött, tar en klunk, förvånas litet och låter sig exponeras för en dos passiv allmänbildning.

Eller så går tanken till pedagog-klassikern Så funkar det av David Macaulay, ni vet den med gult omslag som berättar varför flygplan flyger och tåg tuffar. Under min uppväxt låg den också ganska nonchalant placerad, dock inte i vardagsrummet utan på heltäckningsmattan i mitt rum. Och i likhet med den, är Första Världskriget en bok som man inte läser från pärm till pärm, utan bläddrar litet i i pauser mellan andra viktiga sysselsättningnar.

Ytterligare en möjlighet är att se såna här böcker som ett slags tvådimensionella museer, där man istället för att kryssa mellan ändlösa montrar och utställningsrum vänder blad i fåtöljens sköna djup. I den här boken finns nämligen alla första världskrigets bakgrunder, vapen (från skafthandsgranater till Tjocka Bertha), uniformer, anfallsplaner, fartyg, generaler, faktauppgifter, flygplan, tidslinjer… you name it, presenterade i bilder, texter, diagram och annan grafik.

På sätt och vis är det nog svårt att komma längre bort från vad första världskriget verkligen var, än en sådan här bok. Känslan i alla fall, och faktakoncentrationen sker på bekostnad av den. Enda gången jag verkligen berörs är vid en litet noggrannare studie av omslagets framsida. Ett kompani eller regemente eller bataljon, jag vet inte vilket, har ställt upp sig för fotografering i en slänt. Rad på rad av uniformsmössor bildar en massa, ett soldatmaterial, en generation. Och med vetskapen om hur dom dog som flugor ryser jag till, när jag tittar närmre och de enskilda ansiktena framträder med all önskvärd tydlighet.

Anders Edwartz

Publicerad: 2004-12-10 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-18 15:59

Kategori: Recension | Recension: #1455

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?