Jag har inte läst så mycket Kallifatides tidigare men Kärleken från 1978 har jag i alla fall hunnit med. Var inte speciellt imponerad när jag läste den men å andra sidan så läste jag den i våras och den är ju ändå 26 år gammal. Jag bestämde mig då för att vara ganska förlåtande även om jag tycker att Kärleken både är rätt narcissistisk och könsstereotyp. I I hennes blick har jag alltså för första gången bekantat mig med Kallifatides som kriminalromansförfattare. Ska jag vara helt ärlig så visste jag inte ens att han skrev böcker inom denna genre.

Grundhistorien är rätt typisk. En kvinnlig kommissarie har varit bovar på spåren. De hotar henne och hon utnyttjas sexuellt. Hon har sedan tidigare kontakter inom den undre världen men hennes kontaktman dödas strax efter att kommissarien blivit drogad i sitt hem. Samtidigt som kontaktmannen dödas hittas en kvinna innebränd. Dessutom så befinner sig en stor schackspelare i Stockholm och Nobelpriset ska delas ut. Alla dessa händelser är kopplade till varann men frågan är hur.

Boken har absolut flera fördelar. Den går rasande snabbt att läsa. Den har en intrig som utan större problem rullar på och persongalleriet är ganska stort. Dessutom så har den fått mig att skratta flera gånger. Det finns flera helt absurda skeenden i denna bok och de förmedlas utan tillstymmelse till ironi.

Det ovanliga greppet i denna kriminalroman är att allt handlar om sex. Det är ju i sig fascinerande men det kan bli lite mycket av det goda. Kriminalinspektörerna är alla sexuellt frustrerade. Detta botas med sexuella fantasier om alla, från kollegorna till vittnen och förövare. Huvudpersonen blir ju som sagt sexuellt utnyttjad. Hennes tidigare kontaktman (som är rysk torped) var mycket attraherad av henne när han var i livet. Huvudpersonen har även en sexuell förbindelse men en av de misstänkta.

Kriminalgåtan i sig har alltså hela tiden en sexuell under- eller överton. En av de mer skrattretande episoderna utspelar sig när en av kommissariens kollegor har sex med ett vittne. Han lyckas nämligen med förförelseakt, älskog, betraktelse av trädgård genom sovrumsfönster och småmys innan bullarna som kvinnan ställt in i ugnen är klara. Inte illa pinkat på fem minuter som normala bullar behöver för att få trivsam färg i ugnen.

Det som dock gör det lättare att hålla sig för skratt är att alla svenska människor är laglydiga, om än försoffade och sexuellt otillfredsställda medan människor med invandrarbakgrund är kriminella och naturligtvis sexuellt otillfredsställda. Hade gärna sätt en variation, naturligtvis av det genomgående översexualiserade draget i boken men framförallt av det stereotypa persongalleriet.