Förutsättningslöst, ärligt talat, hur ofta kastar du dig i en bok på det viset? Jag gör det sällan. Bokens baksida, en kommentar från en vän eller varför inte en recension, kan få fördomarna att börja pyra. En bild av boken växer fram och jag formar en åsikt på förhand. Enkel psykologi, vi påverkas kort och gott av vår omgivning, av snygga personer, av auktoriteter, av dem som kämpar för en god sak eller av dem som sitter i samma båt, enligt Martin Borgs auktoritära ord.

Lobbying förknippar jag med ljusskygga intresseorganisationer som gärna vill sätta agendan och styra opinionen i en viss riktning. Till sin hjälp har de PR-byråer/konsulter som vet vilka ryggar som ska smekas för att förmedla ett budskap eller forma opinionen. Listan på tillfällen då lobbyister har varit i farten kan göras lång och det är vad Borgs bok Propaganda: så påverkas du visar. Borgs radar mycket riktigt upp exempel från den svenska politiska arenan. Och tillsammans med de psykologiska faktorerna, som en lobbyist av rang bör kunna rabbla i sin sömn om det så faller bomber från himlen, blir boken en portion snabb underhållning utan djup och utan det engagemang som Borgs själv förespråkar som lobbyistens vapen numero uno.

Borgs, som arbetar som lobbyist, spolar snabbt teoribildningar inom kommunikationsområdet och understryker att det är på fältet det gäller. I princip räcker det med att man sett en hel del Hollywoodrullar för att bemästra de faktorer och psykologiska instrument som styr opinionen i rätt riktning. Ja, och så ska du helst ha varit politiskt aktiv inom något parti. De flesta lobbyisterna kommer från moderaterna.

Propaganda: så påverkas du blir i mina ögon bara en bok med en mängd exempel som illustrerar lobbyistens arbete. Boken liknar ett personligt CV med gratisreklam för Borgs tidigare kampanjer, och inte en informativ bok om hur jag påverkas och hur jag kan påverka. Jag saknar det större sammanhanget, hur och på vilket sätt media, politiker, intresseorganisationer och PR-byråer är beroende av varandras existens för att existera. Emellanåt snubblar Borgs överraskande över redan kända teoribildningar som genom exempel skulle kunna utvecklas till något intressant och tankeväckande men det är bråttom i den här boken. Det finns ingen tid för eftertanke och kanske det är så det blir när en kommunikatör vill fånga en läsare: gör det inte invecklat och håll allt så nära i tid och rum som möjligt.

Hur som helst, slå på varningslampan när allt verkar för bra för att vara sant och det verkar för lätt att förstå, när det inte finns mer än två motsättningar/problem, en bra en dålig, när någon är så säker på sin sak att du också blir det. Då ska du lägga dig i ett badkar med kallvatten. En hund är begraven och ugglorna är i mossen.