Även kriminalkommissarier kan bli pappor på gamla dar. Det är inte bara mordfall utan även barnmat och bajsblöjor som Claes Claesson får ägna sig åt mitt i smällkalla vintern. Dock får familjelivet stå lite åt sidan när en flicka hittas död i vattnet.

Den döda är sjuksköterskeeleven Malin och för att få hela bilden krävs ett ingående utredningsarbetet för att kartlägga hennes sista tid i livet. Och det är nästan en lite sorglig bild som växer fram av en ung kvinna utan alltför stort kontaktnät och med en svårtydd bakgrund. I Malins dagbok finns dock ledtrådar kring hennes förflutna, ett förflutet som visar sig vara svartare än man först anar.

Det här är helt okej läsning. Sin styrka har boken i skildringarna av människor. Alla från Claesson till mordoffret får ett eget liv och en egen identitet och snart blir utredningen av underordnad betydelse och människoödena desto intressantare. Det är en realistiskt och identifierbar vardagsstudie som Wahlberg tecknar. Nackdelen med de detaljerade porträtten skulle dock kunna vara att fokus på personerna gör att det ibland blir aningen rörigt.

Som kriminalroman betraktat följer boken däremot en tydlig röd tråd fram till fallets upplösning och i sann deckaranda har man sin egen lista över misstänkta – och har som vanligt fel.

Ett fruset liv är ingen bok som stannar kvar i ens medvetande eller som man funderar över under en längre period. Det är däremot en bra, spännande och välskriven kriminalroman med lyckade personporträtt som passar alldeles utmärkt i hängmattan eller framför brasan. En deckare som är en deckare helt enkelt.