Aldrig någonsin i mänsklighetens historia har vi avverkat så mycket skog på så kort tid som vi gör nu. Nog för att många kulturer har avverkat skog i stora mängder, allt genom historien. Men den takt vi kan skåda nu är av en helt annan dimension.

Världen över fälls det varje år skogar som är lika stora som Polens hela areal. Varje dag fälls det en skogar motsvarande New York Citys storlek. Allt detta för att föda en pappers- och timmerindustris begär, liksom för att bana väg för andra investeringar i exempelvis gruv- eller oljeindustrin.

Det leder till katastrofala konsekvenser inte bara för skogen som sådan, och den biologiska mångfalden som lever där. Det är också katastrofalt för de mänskliga kulturer som ännu lever i symbios med skogarna. Det är en process som är förvånansvärt lik ett krig, menar författarna till den här boken. Och parallellerna de drar är just till krig. Vietnamkriget. Andra världskriget. Förintelsen. De tar med andra ord i, ända från rötterna.

Boken är mer inriktad på polemik än fakta, mer retorik än research. Den kännetecknas av de stora penseldragen, de stora vyerna, och därmed – de grova generaliseringarna. Här finns väldigt lite av förfinade detaljer, mycket få undantag eller trender som kan peka i någon annan riktning.

Framförallt är boken – undertiteln ”The global assault on forests” till trots – oerhört amerikansk. Författarna tar upp situationen i USA som typexempel på hur det globala skogsbruket ser ut. Vilket kanske kan vara motiverat många gånger – men i det här fallet får man tyvärr känslan av att det beror på att författarna kanske inte vet särskilt mycket om situationen utanför USA.

Men skräckbilden motverkar sitt syfte. Den nattsvarta framtidsvision som Jensen och Draffan tecknar ger inte mycket grund för hopp, föga alternativ att kämpa för. Det var väl knappast meningen?