Recension

: och fortsätta vidare bort
och fortsätta vidare bort Jonas Bergh
2004
Wahlström & Widstrand
7/10

Farväl till alkoholromantiken

Utgiven 2004
ISBN 9146203788
Sidor 317

Om författaren

Jonas Bergh är född 1969, i Landskrona, men bor nu i Malmö. Debuterade i eget namn 1998 med ”Jag kan lova att det aldrig blir som i filmerna du älskar” efter att ha medverkat i diverse antologier. Han har gett ut sju böcker och är också verksam som redaktör, uppläsare, föredragshållare och kulturskribent.

Bergh på W&W – Egenhändigt skriven författarpresentation på förlagets hemsida.

Sök efter boken

Så jävla sorgligt. Jonas Bergh har nog skrivit den mest deprimerande bok jag läst. Det enda som fyller livet för bokens jag (som också heter Jonas) är alkohol. I början får jag krupp på alla pilsner, drinkar, groggar, vinare och öl som dricks. Typ två per sida. Efter ett tag känns det onekligen som att man fattat poängen. Men, desto fler sidor jag läser ju mer inser jag att det har jag inte.

I stället måste jag erkänna att jag nog aldrig läst en bok som så fullständigt maler ner all alkoholromantik. Just det att varenda drink nämns, gör att man får en kuslig förståelse för tomheten som Jonas bara har ett botemedel för. Boken är liksom Jonas liv impregnerad med alkohol. Visst vet jag en hel massa om drickandets baksidor, även om jag helst förtränger dem, men en så här obarmhärtig skildring har jag inte stött på. Helt utan pekpinnar dessutom. Allt är så hopplöst och förtvivlat och de få öppningar som finns, förvandlas ständigt till mörker och misslyckanden.

Kroppens totala förfall, att han inte kan äta, bara dricka. Dricka dricka dricka. Hur omgivningen inte vågar sätta stopp. Susanna, som gifter sig med Jonas och aldrig tjatar, utan snarare hjälper honom. Sätter fram öl åt honom på morgonen när han inte kan röra sig innan han fått alkohol i kroppen. Hur andra anhöriga och vänner alltid har en öl till hands till den femtonårige killen. Som 32 år gammal vaknar totalt uppfuckad på en alkoholklinik i Malmö.

Jonas Bergh har lyckligtvis blandat upp historien om huvudpersonens förfall med en rad porträtt av lite udda människor och händelser. Det är ganska mycket misär över alltihop, men deras historier är inte fullt så svarta i alla fall. Ibland blir det lite väl mycket historier och personer som vävs samman, det blir för många karaktärer att hålla reda på. Speciellt som han inte skriver i kronologisk ordning utan det är små fragment som tillsammans bildar berättelsen. Mot slutet har dock det mesta rett upp sig och man förstår sambanden. och fortsätta vidare bort är dock inte en bok att slöläsa, men det har ni säkert redan förstått.

Jag undrar lite vem det är Jonas Bergh egentligen skrivit boken för. Det är troligen framför allt folk runt 25-30 sådär som kan relatera till historien. Frågan är om man vill göra det. För mig är den här boken verkligen för deprimerande och jag mår bara dåligt. Kan se alldeles för många bekanta i Jonas karaktär. Trots det är jag någonstans glad att jag läst den, och jag vet att jag kommer bära med mig den länge. Jag tror dessutom att herr Bergh faktiskt lyckats med konststycket att ruska om de inslag av alkoholromantik jag fortfarande har kvar. Vilket väl måste anses vara av godo.

Boken är snyggt skriven, den är gripande och skakar om, vilket brukar vara mina kriterier för en bra bok. Men ändå. Den drar ner en i dyn. Men kommer man upp med klarare blick, så är det kanske värt det. Det är upp till var och en att avgöra. Jag både vill och inte vill rekommendera detta verk. Att Bergh utfört ett skickligt arbete och har en viktig historia att berätta, så mycket står i alla fall klart.

Textutdrag (Visa/göm)

Anna Carlsson

Publicerad: 2004-03-18 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-18 18:51

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1117

6 kommentarer

Det där med hur han nämner varenda drink boken igenom påminner lite om hur Pat Bateman beskriver hur alla är klädda (snitt, märke mm) igenom hela American Psycho. I början är det kul, senare blir det tjatigt, än senare blir det riktigt irriterande och när man nått slutet är det smått genialt.

Robert Oregistrerad 2004-03-18 07:31
 

Jag tyckte aldrig att det blev smått genialt, det var irriterande hela tiden. Iofs får ju Ellis fram sitt budskap med all önskvärd tydlighet, men han gör det mycket snyggare i sin första bok Less Than Zero. (Förlåt om jag avviker lite från ämnet.)

Pontus Oregistrerad 2004-03-18 17:44
 

Har iofs bara läst Angivarna, men är inte Ellis äckligt överskattad?

Q Oregistrerad 2004-03-18 18:36
 

Angivarna är en väldigt dålig bok. Läs rules of Attraction eller American Psycho.

R Oregistrerad 2004-03-21 15:22
 

Har iaf sett filmatiseringarna av dessa titlar, men han kan väl vara värd en chans till, så jag skall försöka läsa något mer av honom någon gång…

Q Oregistrerad 2004-03-22 09:50
 

Att se film är liksom inte samma sak som att läsa…det är ju helt olika medium med olika berättartekniker. Dessutom är ingen av filmatiseringarna är jättelyckad tyvärr. Du kommer inte bli besviken på böckerna.

R Oregistrerad 2004-03-23 14:53
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?