Att inte ha ordning på sina papper tillhör en av mina laster men det är också en av mina kvaliteter. Ibland när jag i förtvivlan söker efter just det där som är så otroligt viktigt att det är rent ofattbart att jag inte har lagt det på ett säkrare ställe än där jag nu har lagt det, så hittar jag andra livsuppehållande papper. I detta ständiga letande, som jag även skulle vilja rubricera som en livsstil, har jag en säker tvillingsjäl i Bodil Malmsten. Det är med få författare som jag kan känna en sådan samhörighet. En samhörighet som jag tror bottnar i vår gemensamma vördnad för orden och för samlandet.

Förordet till denna bok avslutas med orden: "Ordning – är inte det ett väldigt negativt ord?" Och jag kan inte annat än att hålla med. Ordningen föder orimliga krav på livet. Att hålla dammet i schack och tankarna samlade är mer än jag klarar av bortsett från vissa klara ögonblick. Skulle alla vara lika utbrända om inte det var ett måste att hålla ordning?

Mitt i livet står berättarjaget och söker förbrilt efter boken som det där citatet antagligen var hämtat ifrån. Det som borde infogas i den där texten som också borde ligga i närheten någonstans. Tillslut finner hon det hon sökte men hon har även funnit ett flertal andra saker som också varit av intresse. Den vardagsfilosofi som förmedlas i Malmstens böcker står där rätt envis, ganska subjektiv men samtidigt så sann i sig själv. De små problemen på vägen är det som ger de säkraste insikterna. Vem kan säga emot att det är ett helvete att skriva något bra? Eller låta bli att uppröras över hur privatiseringen av det gemensamma slår mot de svaga i samhället? Inte jag i alla fall och inte Bodils berättarjag.

Att läsa Det är fortfarande ingen ordning på mina papper är som att sitta och fika med sina vänner. Allt som är stort, smått, roligt eller deprimerande avhandlas med samma frenesi. Jag är mycket glad att mina vänner förstår sig på allt från världsproblem till tvättkriser. Jag är också glad över att det finns böcker som gör det.

Jag brukar mumla Stagnelius ord: "Natten är dagens moder. Kaos är granne med gud", som ett mantra innan jag stiger in i min lägenhet. Jag brukar också läsa Bodil Malmsten för att känna att jag inte är ensam i världen om att ha sparat på bra saker utan att för ögonblicket kunna lokalisera dem.