Recension

: Konsten att se sig själv i nacken
Konsten att se sig själv i nacken Carsten Jensen
2003
Natur och Kultur
3/10

Spretiga och dryga omvärldsobservationer

Utgiven 2003
ISBN 9127074730
Sidor 305
Orginaltitel Oproret mod tyngdeloven
Översättare Ann-Mari Seeberg

Om författaren

Fotograf: Isak Hoffmeyer

Carsten Jensen är dansk författare och essäist. Han skriver regelbundet i morgontidningen Politiken, och har publicerats ett antal gånger i Dagens Nyheter. På svenska finns tidigare ”Jag har sett världen börja” (1997) och ”Jag har hört ett stjärnskott” (1998).

Sök efter boken

Carsten Jensen är en av Danmarks mest kända krönikörer och skriver regelbundet bland annat i tidningen Politiken. Den här boken består av en lång rad essäer som har publicerats där, och som nu översatts för att introducera Jensen för en bred svensk publik. I baksidestexten utlovas en både vass och humoristisk iakttagare av omvärlden.

Jag må möjligen inte ha samma humor som Jensen, men måste säga att jag har svårt att se att särskilt många av dem som särskilt humoristiska. Inte ens de som verkar skrivna i de syftet finner jag särskilt roliga.

Det är dock inget i jämförelse med hur felaktiga associationer ordet "vass" ger mig, i jämförelse med vad jag finner när jag väl läser boken. Snarare ger mig läsningen associationer till en boxare, som sluggar hårt. För det gör Jensen helt klart. Jensen sluggar vitt och brett, i alla möjliga riktningar – vänstern, högern, företag, staten, intellektuella, världsordningen, diktaturer, folkvalda politiker och så vidare.

I ett ord kan man väl säga att boken inledningsvis spretar. Mycket. Här ryms allt från filosoferande kring Nietzsches mustasch till dokusåpor och kriget på Balkan. Sluggar hårt gör Jensen när han med all rätt är moraliskt upprörd, som när det gäller dansk invandringspolitik eller läkemedelsbolagens agerande vad gäller hiv-mediciner (där de ville förvägra fattiga länder i Afrika möjligheten att använda hiv-medel, trots den humana kris som utvecklar sig där). Tyvärr är många av de mer intressanta essäerna i princip inte mycket mer än referat av andras böcker eller artiklar.

Sluggar hårt gör han också när han har betydligt mindre på fötterna, och kanske än hårdare när han uppenbarligen inte har någon som helst koll på vad han har åsikter om – som när han skriver om kravallerna i Göteborg, där han uppenbarligen inte kan skilja olika grupperingar från varandra utan drar alla över en kam, eller skriver att demonstranternas målsättning var att förvandla Göteborgs gator till "blodiga slagfält" (!).

När så drygt hälften av boken passerats har tiden kommit till den 11:e september 2001 (essäerna är publicerade i tidsordning), och efter det blir boken mycket likriktad; efter detta handlar återstoden av boken om terrorism och Afghanistan. Möjligen må jag vara drabbad av "politisk Alzheimer" (som Jensen anklagar sina kritiker för), men jag kan nog inte hålla med Jensen om attentatet mot World Trade Center innebar "en inre kollaps i själva tillvarons mening".

Det känns aningenÂ… överdrivet. Men tonen är nu högt uppskruvad och det finns inga försonande drag hos någon av Jensens kritiker, vilka rikligt förlöjligas och behängs med en rad invektiv. Alla som inte är med honom är mot honom, verkar mottot vara. Det är nästan så jag börjar längta tillbaka till den spretande men inte fullt lika självsäkra inledningen.

Om jag inte tycker att vass var ett passande ord för Jensens essäer, så är träffsäker det inte ens på långa vägar. Jensen har kanske lärt sig av någon avdankad boxertränare; det man saknar i fotarbete och träffsäkerhet får man ta igen i en aggressiv attityd och hårdare slagÂ… Har man tur träffar väl alltid något rätt, och om inte annat kan man ju avskräcka någon motståndare.

Jensen verkar därtill inte ha någon vidare förmåga till empatisk läsning av sina kritiker. Lika självsäkert och drygt som Jan Guillou och Ulf Lundell sammantaget. Ibland är det läsvärt, ibland suckar man bara över att mannen uppenbarligen inte brytt sig om att kolla sina källor särskilt väl. Mindre ofta är det något som etsar sig fast djupare än så.

Textutdrag (Visa/göm)

Klas Rönnbäck

Publicerad: 2003-11-03 00:00 / Uppdaterad: 2003-11-03 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #959

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?