Annika har fastnat i vardagskarusellen. Livet är mest dagis, blodpudding och lite pliktskyldigt sex någon gång i månaden. På sin höjd. Men hon har ju en underbar man och två underbara barn och brottas konstant med det dåliga samvetet över att inte bara vara tacksam.

Istället för att bara vara tacksam blir Annika förälskad i en man på jobbet. En stomatolleende säljare som får henne att känna sig sedd och vacker och allt det där som har försvunnit mellan bävernylonoveraller och ekologisk müsli. Och mer än så behövs det inte. Förälskelsen är ett faktum och konferenssmusslandet en logisk följd.

Inte enklare än så handlar om hur kärleken och passionen är ändlig och om hur vardagen effektivt tar kål på spänning och romantik. Om hur man efter sju år inte tänder på alla cylindrar och hur samtalen förändras från att handla om ideologiska ställningstaganden till innehållet i yngsta sonens matsäck. Och om hur jobbet blir en tillflyktsort när det är jobbigt hemma.

Det blir inte lite förutsägbart. Kvinna möter man på jobbet, kvinna hånglar lite, kvinna vill ändå inte förstöra sitt äktenskap och befinner sig därför i ett dilemma. Vi har läst det förut och vi kommer att få läsa det igen.

Jag är övertygad om att många känner igen sig. Men igenkänning är inte alltid liktydigt med hög kvalitet. Visst finns det passager som berör som till exempel skildringen av den något infekterade relationen mellan Annika och hennes mamma. Det är också sympatiskt att boken inte försöker ge några definitiva svar.

Samtidigt är den totala frånvaron av analys och frågeställningar kring ett ändå rätt intressant tema frustrerande. Vad händer sedan? Vilka effekter ger en mental eller fysisk otrohet på en relation i längden? Är det kärleken, barnen eller den gamla hederliga tryggheten som gör att man ändå väljer att stanna kvar? Det blir istället relativt slätstruket och som sagt förutsägbart. De återkommande satsradningarna gör dessutom att språket aldrig får något riktigt flyt utan haltar en aning.

Som lättläst underhållning fungerar Inte enklare än så bra. Som en betraktelse över kärlek och lojalitet saknar den både djup och eftertanke. Att vänta på pocketutgåvan känns inte som ett alltför adrenalinkittlande risktagande.