När ett nej ändå inte räknas

: Flickan och skulden - En bok om samhällets syn på våldtäkt

Flickan och skulden - En bok om samhällets syn på våldtäkt Katarina Wennstam: 2002; Albert Bonniers förlag; 7/10

När ett nej ändå inte räknas

Utgiven	2002
ISBN	9100578401
Sidor	212

Om författaren

Katarina Wennstam föddes 1973 och växte upp i Göteborg. Hon har bland annat arbetat som kriminalreporter på SVT och är numera bosatt i Stockholm. Wennstam har bland annat skrivit fackböckerna Flickan och skulden (2002), En riktig våldtäktman (2004) och Flickan och skammen (2016), liksom en lång rad spänningsromaner. Justitia-serien inleddes med Smuts 2007. 2023 inledde hon en ny serie med historiska deckare, Sekelskiftesmorden, med Döda kvinnor förlåter inte.

Katarina Wennstam – författarens hemsida.

Externa länkar

Brottsofferjouren: Hit kan man vända sig om man behöver hjälp och stöd.
Bonniers: Förlagets sida om boken där nomineringen till Augustpriset kan läsas.
Katarina Wennstam: Läs en intervju med författaren i Arbetaren.

Etiketter

Sök efter boken

Naturligtvis är jag skitförbannad – igen. Vad kan man annat bli när man i tryck har bevisen på samhällets diskriminering av våldtäktsoffer. Det finns inget försvar och ingen godtagbar ursäkt. Det är bara förjävligt och inget verkar heller kunna föra det svenska rättsväsendet i rätt riktning.

Katarina Wennstam återger på ett smärtsamt sätt en rad flickors berättelser. Hon tar med allt i från skulden och skammen över att ha blivit utsatt för ett övergrepp till förnedringen i rättsalen men också ilskan, det fullkomliga raseriet över hur någon kan ta sig makten över någon annans kropp.

Dessa kvinnor, ibland inte mer än flickor, har långa historier att dela med sig av, för oftast räcker det inte med att ha blivit kränkt i det sexuella övergreppet, utan övergreppen fortsätter sedan på löpande band. Föraktfulla poliser som säger att: – Om du blir våldtagen igen lilla vän, så kom ihåg att inte duscha efteråt. Okänslig vårdpersonal som missar att säkra bevis som hade betytt allt i en rättegång. Men också åklagare och försvarsadvokater som, trots att det uttryckligt i lagen står att inget som inte hör till utredningen skall framföras, ändå intresserar sig mest för om offret var berusat eller hade promiskuösa vanor.

Någonstans visste jag att det var så här men jag hade ju ändå hoppats att allt hade förändrats, i alla fall lite, och det till det bättre. Men när nu flera forskningsrapporter faktiskt tillstår att det inte är själva lagen som det är fel på utan på rättsväsendets attityd, så tycker man ju att det inte längre skall finnas något att gömma sig bakom. Det borde ju inte vara så svårt att sanera bland juristerna i våra rättssalar. Har man en diskriminerade inställning till parterna vare sig det gäller kön, etnicitet, sexualitet eller dylikt så bör man söka sig ett annat arbete. För enligt min mening är det inte så konstigt att människor när det kommer till kritan har en lätt ambivalent attityd när det kommer till våldtäkt. För om domstolarna, som skall borga för rättvisan, tycker att någon som är redlöst berusad inte kan våldtas så kanske det heller inte är så konstigt att inte alla individer tycker det. Har klädseln betydelse i rätten så har den väl det även i rättsmedvetandet hos vissa andra.

Vårt samhälle är patriarkalt och därmed har mäns våld mot kvinnor en fast grund att stå på. Aldrig är bevisbördan så tung som när kvinnor anklagar män för våldsbrott. Speciellt svårt blir det när det kommer till våldtäkt. Vem är det som sprider och också tror på myten om alla dessa kvinnor som anklagar oskyldiga män för våldtäkt?

Detta är som sagt en bok som gör en extremt upprörd. Den är utlämnande och dessvärre sann. Läs den och agera! Det måste vara slut på skuld och skam! Hur kan det vara på kvinnas lott skulden hamnar? Förklara det för mig den som kan?

Textutdrag (Visa/göm)

Jonna
Det var en varm och fin juninatt, ett par dagar efter midsommarafton 2000. Vid köksbordet i ett hus i ett litet samhälle i Mellansverige sitter tre killar. Det är fest men det slutade vara roligt för någon halvtimme sedan. Då allt spårade ur. När hon blev spottad på och kallad hora. De stod i dörröppningen och såg på, gjorde inget för att ingripa. Men det blev för mycket. De ville inte se mer och drog sig tillbaka till köket, där de sitter nu.
In genom köksdörren kommer Emil. I sin hand håller han en krycka, kryckan som han har stöttat sig på de senaste veckorna sedan han skadades i en trafikolycka. Nu håller han kryckan upp mot taket, likt en segergest. Foten på kryckan är blodig. Titta, säger han. Titta. Han skrattar, de andra tre tittar bort. Tittar ner i köksbordet. Tysta.
Fram till ikväll var de alla bästa vänner. De har vuxit upp här i samhället, känner varandra utan och innan. Trodde de.
I en dubbelsäng på bottenvåningen ligger Jonna. Hon förlorade medvetandet redan för någon timme sedan och vet inte vad två kompisar gör med henne.
Inom ett år kommer två av killarna i köket att vitttna i rätten om den här natten. En kommer att vara död. Emil kommer att sitta på de anklagades bänk tillsammans men Kalle som fortfarande håller på med Jonna där inne i sovrummet.

När Jonna vaknar i gryningen vet hon först inte var hon är. Den första tanken som slår henne är att hon är naken. Nästa tanke är att hon inte har kvar något pubeshår mellan benen. Inget alls.
Sängen är grisig. Lakanen är nedspydda, det stinker kiss och är fortfarande blött. Kladdigt också. Och där är blod. Men inga kläder. Men hon har på sig ett par skinnstövlar. De är inte hennes egna, utan någon måste ha satt på henne dem.
Smärtan är värst i rumpan, i analöppningen. Jonna vägrar tänka vidare. Drar ett täcke över huvudet.
Efter en stund kommer Jenny, som bor i huset, in i sovrummet. Jonna vaknar av att Jenny skriker. Vad har hänt? Vad fan har hänt? Vad har de gjort? Det är det enda Jenny kommer att få ur sig på hela dagen. Jonna kommer bara att ha ett svar: jag vet inte. Jag har ingen aning. Jag vet inte vad som har hänt.
Jonna ligger kvar under täcket och vill inte gå upp. Jenny sitter hos henne. Så sticker någon in huvudet genom dörröppningen. Tja, jag drar nu. Det är Kalle. Hejdå tjejer. Så går han. Bara så där. Han som började.
Jenny hittar till slut Jonnas underkläder. De hänger uppe i takkronan.

Och det är allt detta hon kommer att få höra om och om igen de närmaste mänaderna. Glåporden. Ryktena. Från helt okända människor. Hur hon somnat i sina egna spyor. Att hon rakat av sig allt könshår. Skinnstövlarna. Underkläderna i takkronan. Vet ni vad den horan gjorde…? Hon var med på det. Det var hon som ville. Hon är en sådan tjej. Vad gjorde hon annars naken i en säng med två killar?
De kallar henne Kryckhoran.

Åsa Pettersson

Publicerad: 2003-10-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-23 15:23

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #953

6 kommentarer

Billy Butt kör en kampanj där han stenhårt går ut med att många våldtäkter aldrig äger rum. Kvinnorna ljuger och han talar i egen sak så att det är äckligt.

Fräknis Oregistrerad 2003-10-29 10:45

Varför bara betyget sju? Det framgick aldrig i recensionen.

Misty Oregistrerad 2003-10-29 14:39

Ja, varför bara sju? Jag har läst boken, dock för 10 månaders sedan, men den sitter fortfarande klistrad i mitt mevetande. Wennerstam medryckande och engagerande. Jag lade den inte ifrån mig mer än för att äta, även om maten inte riktigt smakade pga den äckelkänsla boken framkallade. För man känner äckel och blir förbannad över vad man får veta och över att man trots allt kan känna igen endel tankegångar hos sig själv, tex: "har hon sån kort kjol på sig får hon skylla sig själv…" Boken får en verkligen att tänka till. Alla borde läsa den – speciellt poliser och jurister.

Joppe Oregistrerad 2003-10-29 16:11

Ja, vad betyder betyg egentligen? Jag tycker att boken är stenbra och det hoppas jag framgår av recensionen men kanske är boken inte den absolut bästa jag har läst någonsin. Som ni ser i recensionen så är jag mycket arg och jag kommer att fortsätta att vara det, länge hoppas jag. För mig indikerar betyget sju en riktigt bra bok. Kanske kan det tyckas snålt men det är ju sju steg bättre än en rikigt dålig bok. (Betygsättning är inte min favorit syssla). Recensionen får tala helt enkelt!

Åsa dagensbok.com Oregistrerad 2003-10-31 14:05

Boken, och recensionen, är skriven i ilska. Eftertanken saknas. EN våldtäkt är något oförlåtligt, fruktansvärt och otroligt kränkande och i en rättssal skall fallet skalas av till det mest relevanta och inte som i de många exemplen i boken. Dock kan man inte komma ifrån att boken motsäger sig själv på så många ställen att man hajar till och att Wennsatm missar att ta upp många saker, som jag tror är för att boken är skriven av ilska. SKA kvinnor vara tvugna att tänka på vilka kläder de har på sig eller hur mycket de dricker. Självklart Nej. BÃ–R de göra det. I dagens samhälle, självklart Ja.

HGS Oregistrerad 2005-01-08 21:03

HGS – du måste massuppfittat hela boken. Frågan är väl om rätten ska döma utifrån vad kvinnan, som inte är den åtalade, bör göra i dagens samhälle? Självklart nej.

A Oregistrerad 2005-12-22 10:48