För omkring ett år sedan hände något omvälvande i Brasilien; Lula, Luiz Ignacio da Silva, valdes till landets president. Det var första gången som PT, Partido dos Trabalhadores, arbetarpartiet, kom till makten på den nivån. Det var första gången som Brasilien fick en gammal metallarbetare till ledare.

Men PT har på många håll haft makt lokalt och regionalt, i allt från mindre städer till megastäder som Sao Paolo. Maktinnehaven har man försökt att använda till att radikalisera den brasilianska politiken. Ett av de mest omskrivna fenomenen är den så kallade ”deltagande budgeten”, som införts på många håll (mest känt i Porto Alegre).

”Deltagande budget” innebär att befolkningen får vara med om att ha åsikter i deltajfrågor om hur budgeten ska utformas. Porto Alegres experiment beräknas ha inkluderat omkring 50,000 invånare i det arbetet, och hyllas som ett demokratiskt experiement – både av PT:s egna ideologer, men även av utomstående bedömare, och av FN.

I den här boken får vi följa hur PT har använt makten på olika håll i Brasilien. Den ”deltagande budgeten” granskas, liksom hur man i övrigt har bedrivit sin politik. Till en början känns bokens bidrag aningen okritiska, men ju mer jag läser desto mer positivt inställd blir jag. Här finns nämligen även forskare som granskar hur det har gått i praktiken med demokratiseringen.

Det visar sig nämligen att de som har deltagit i arbetet med den ”deltagande budgeten” i väldigt hög grad redan har varit aktiva i PT innan reformerna infördes. Det är väldigt få opolitiska personer som blir aktiva i arbetet. Så även om 50,000 personer kan låta mycket, och även om 50,000 personer som är med och säger vad de tycker är bättre än säg 100, så är det ändå en ganska liten andel av Porto Alegres miljonbefolkning.

PT har på olika håll fått igenom många av sina krav, och genomfört många reformer. Men samtidigt måste man då betänka att om man får igenom mycket av kraven, kanske det visar på att man kräver för lite? Hur stor har radikaliseringen verkligen varit i Brasilien? Kommer PT:s reformer att räcka till?

Och kommer partiets radikalism att bestå, eller blir man – som socialdemokrater i så många andra länder – snart en maktinstitution som förlorar mycket av sin omvälvande potential? Protesterna mot Lula har nog bara börjat…