Recension

: Egenart
Egenart Markus Dencker
2001
Silander & Fromholtz
9/10

Intressant och lustfyllt om nio svenska konstnärer

Utgiven 2001
ISBN 9197265896
Sidor 188

Om författaren

Markus Dencker är född 1972 och har en Fil mag. Han bor och arbetar i Uppsala. Tillsammans med fotografen Thron Ullberg (född 1969 och med ett flertal separatutställningar bakom sig) har han gjort boken ”Egenart”.

Sök efter boken

En skribent och en fotograf åker nyfiket runt till nio konstnärers hem. Dom snokar runt och frågar om allt möjligt. Ofta blir dom bjudna på middag.Sen åker dom hem och skriver ut all dom hört, och mekar ihop alla kort som dom tagit.

Men tro inte att det har blivit någon hip som happ bok. Nej, dom har varit pålästa, och dom har haft förutfattade meningar (som inte alltid har klarat kollisionen med verkligheten). Och dom har framför allt noga valt vilka dom ville besöka. De sökte ”konstnärer med karaktäristiska personligheter, säregna sätt att tänka eller som levt ovanliga liv”. Ett annat kriterium var att de utvalda skulle vara äldre än femtio år. De ville träffa konstnärer som sett vart deras vägval ledde och som inte tillhörde deras egen generation. Författarna är födda i början av 70-talet.

Det har blivit en underbart levande bok där man känner sig medbjuden in i de deltagande konstnärernas liv. Markus Dencker leder, med sina texter, expeditionen och kamerorna i Thron Ullbergs händer bubblar av upptäckarglädje. Det är roligt att se hur Lars Vilks, ni vet han med den otroliga och olagliga träskulpturen Nimis på Kullabergs strand, hur denne Vilks ser ut med en hammare upptryckt i ansiktet. Eller livsnjuterskan Channa Bankier med tummen i mun.

Kjartan Slettemark uppträder i den pudelkostym han iklädde sig när han en gång på 70-talet försökte lämna sin sig själv som levande konstverk på Liljevalls Vårsalong. Oscar Reutersvärds gentlemannamässiga uppsyn bryts när han vilt grimaserande klipper av sig slipsen.
Det finns ett magiskt stråk i Ullbergs bilder. I vissa bilder låter han konstnärsmyten blomma upp. I inträngande porträtt försöker han beskriva ansiktet som ett landskap. Han klipper och klistrar på David Hockneyskt maner. Andra bilder är mer meditativt vardagliga. Större delen av bokens bilder är svartvita, återgivet i ett utsökt tryck.

Ibland undrar jag om hans bilder har så mycket med själva personberättandet att göra, om han inte halkar in på något alldeles eget spår, där bilderna blir nåt eget han vill uttrycka. Kanske inspirerad av den kreativa miljön. Det är nog så att texten tydliggör de bilder som annars skulle kännas för utflippade. Sammansmältningen av text och bild berättar på ett utmärkt sätt om konstnärskapets villkor, skaparlusten och skaparvåndan. Om konstnärsyrket som inte är något yrke utan, för att använda den slitna frasen, ett sätt att leva.

Tommy Arvidson

Publicerad: 2001-12-31 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-17 01:47

Kategori: Recension | Recension: #430

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?