Designböcker brukar vara i soffbordsformat och ha stora glansiga bilder och mycket lite text. Vanligtvis fokuserar de på en typ av föremål, gärna de 202 stilrenaste stolarna i världen. Jag är rätt svag för vackra böcker men gillar ändå inte riktigt formen hos dessa. För när texten har skalats bort och den enda nytta boken kommer att göra efter att man med flottiga fingrar har besudlat den första gången är att vara underlägg till chipsskålen så har den tappat sitt värde, i alla fall för mig.

Svenska formgivare är dock inte alls en sådan bok. Den är visserligen mycket vacker att se på. Hela omslaget är av tyg. Och vilket tyg, sedan! Boken pryds av citronrankor designade av Josef Frank. När jag sedan öppnar den visar det sig att den har ett innehåll.

Visst har den bilder, och mycket vackra och informativa sådana men den innehåller också en betydande mängd fakta. Vad jag har fått i min hand är alltså en liten historiebok som utgår från de stora formgivarna i Sverige.

Ellen Key presenteras och länkas till makarna Larsson. Svenska Slöjdföreningen beskrivs och de stridigheter som präglade föreningens ungdom avhandlas och länkas samman med de övriga formgivarna som boken tar upp.

Jag har fått mig en välbehövlig historielektion där jag återigen blir påmind om hur de nationalistiska idealen präglade värnandet av den svenska folkkonsten i mitten av 1800-talet men också hur värnandet av skönhet inte bara gällde de mer bemedlade klasserna under modernismen.

Jag gillar det faktum att man inte behöver läsa boken från pärm till pärm för att få samanhang. Varje kapitel står för sig själv men de länkas till varandra och ger varandra tyngd.

Visst är detta en bok för sådana som jag som maniskt samlar Gustafsbergs porslin men den har absolut sina poänger som historiebok.

Vem vet, kanske är en vacker tekopp nyckeln till det förflutna.