Av någon anledning dyker tv-serien Svenska hem upp i huvudet då jag lyssnar på ljudboken Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind. Kanske har det med inläsaren Philomène Grandins sätt att läsa att göra eller också beror det rätt och slätt på att båda behandlar kvinnoliv och utspelar sig vid förra […][...]

För att ta det från början föddes Märta Fjetterström 1873 och växte upp i prostgården i Vadstena i Östergötland. Barnaskaran var ansenlig och Märta (jag tar mig friheten att kalla henne så) var andra barnet av åtta inalles. Till skillnad från de flesta andra fäder på den tiden kostade kontraktsprost Fjetterström på sina döttrar, som […][...]

Flödesskrivning är en vanlig skrivövning för dem av oss som kör fast ibland. För en del fungerar det utmärkt, men för andra är övningen snarast provocerande – att bara föra pennan till pappret, hur kan det vara lösningen på skrivkramp? I Anneli Jordahls Orm med två huvuden blir en slags flödesskrivna dagboksanteckningar ett sätt att […][...]

Har du hört samtal mellan pålästa litteraturexperter som entusiastiskt refererar till Lena Kåreland? Det har inte jag. Däremot vet jag att Olof Lagercrantz hade den positionen en gång i tiden, ständigt omnämnd som den bästa stilisten och klokaste analytikern av andra författare och deras verk. För min egen del har Kårelands texter alltid erbjudit tillskott […][...]

Så. Årets första dag, den första dagen i det nya livet för så många; de goda föresatsernas tid inleds nu – man ska träna mer, äta bättre, bli lite sparsammare eller vad det nu kan vara. De löften som sällan avläggs skulle kunna handla om en själslig motsvarighet, om att faktiskt läsa de där böckerna […][...]

En stor del av julhelgerna spenderade jag med en rejäl förkylning, en bunt Mad Men-boxar och Ronny Ambjörnssons tegelstensbiografi över Ellen Key. Häromdagen såg jag filmen Beasts of the Southern Wild – och på något sätt känns det självklart att de här olika texterna ska läsas tillsammans. Sexåriga Hushpuppys tillvaro i Louisanas utkanter skulle kunna […][...]

Kanske är det Strindbergs fel (vars nidbild bitit sig fast). Kanske det att hon klassats som särartsfeminist (även om det framstår som till viss del en förenkling). Ellen Key har inte åldrats lika väl som sina skönlitterära kollegor, och kanske är det nu en gång så, att debatt och kritik står sig sämre än romaner, […][...]

Ny vecka, nya läsutmaningar. Och nu känns det verkligen att vårens böcker på väg. Inboxar och postlådor fylls snabbt med allt det som ska förgylla och överraska. Ett litet tag till fortsätter vi dock att recensera och tipsa om sådant från hösten bokflod som följt med in på det nya året. Idag skriver Björn om […][...]

1880-tal. Stockholm, Sverige. Framtidstro! Fabrikshjulen snurrar. Folk flyttar från landet in till staden. Fabrikshjulen snurrar fortare. Reaktionära vindar viner. Socialismens frö har grott ett tag; nu frodas den och slår ut med full kraft. Så också kvinnorörelsen. Strindberg morrar, men kvinnor som Ellen Key, Alfhild Agrell,Sonja Kovalevsky skräms inte till tystnad för det. I denna […][...]

Den som känner för att surmulet krypa ihop och mysa i höstrusket gör det med fördel för säsongen i gott sällskap av Anneli Jordahl och Ellen Key. I Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) skriver Jordahl, hittills känd främst för sina fackböcker om klass och kön, en historisk […][...]