På första sidan i Vilken viking framträder ansiktet av en ärrad kämpe. Det är om hans liv och om hur han fick sina ärr som handlingen kretsar kring. Han med ärren, Björn, växer upp i det då blomstrande Birka i Mälaren och lockas precis som många andra ungdomar av ett liv fyllt av äventyr och spänning. En dag när ett vikingaskepp angör stadens brygga bestämmer han sig för att lämna staden och följa med. Han är dessutom rejält trött på att kallas Lille – Björn och bli hunsad av sin storasyster. Det är nu det hela börjar …

Vi får följa med Björn på hans resor i världen och allt vad han är med om. Han plundrar och härjar på sina ställen, han kämpar med andra busar och han blir ”Â…större och fulare för varje årÂ…”. Men äventyren består inte bara av våldsamma strapatser utan Björn jobbar även hederligt under vissa perioder och inte minst blir han förälskad och träffar sin blivande hustru Tora. Hon var för övrigt bymästarinna i stenlyftning och skickade kärleksbrev i runskrift. Och ärren i ansiktet blir fler och fler.

Det är Björns livsresa vi får ta del av. En resa återgiven utan en massa förskönade omskrivningar vilket känns otroligt bra. Alla vet att vikingarna inte var några duvungar som enbart ägnade sig åt fredlig kolonisation så varför underskatta barn med att påstå det? Det hela är dessutom framfört på ett avslappnat och odramatiskt sätt som trots ganska ruffa skildringar knappast skrämmer barn som inte är alltför små:

Jag var med och brände några kyrkor, och knyckte väl en del silver de första åren – det var det många vikingar som gjorde. Vi hade en hel bunt gudar till hjälp…

Istället för att skrämma så poppar förhoppningsvis en massa kluriga frågor fram som kan leda till nya frågor som kanske kan leda till nya som kanske … Det är bra med frågor!

Lite trist är det dock att det helt saknas bakomliggande förklaringar till varför vikingarna gjorde som de gjorde. Det gör att en nyans av ytlighet gör sig gällande vilket är synd. Bra kan nästan alltid bli bättre.

Bra är däremot att boken är späckad med information om vikingarna och deras vardag och fest vilket visserligen inte helt uppväger frånvaron av ett större perspektiv men alltid något. Dessa fakta presenteras parallellt med historien om Björn och verkar så vitt jag kan avgöra vara riktiga. Illustrationerna passar också mycket bra till historien. De är mustiga och informativa samtidigt som de med sina glada färger hjälper till med den tidigare omnämnda avdramatiseringen. I boken finns även en massa autentiska föremål från vikingatiden illustrerade vilket är ett lysande grepp.

Det här är en riktig bra bok som jag själv uppskattade minst lika mycket som ett något yngre barn förhoppningsvis också skulle gjort, men hur var det nu med Björns ärr egentligen?