Recension

: Jag går
Jag går Jean Echenoz
2001
Fischer & Co
5/10

Full fart genom bilden

Utgiven 2001
ISBN 917054932X
Orginaltitel Je m’en vais
Först utgiven 1999

Om författaren

Jean Echenoz föddes i Orange, Frankrike 1947. Bland tidigare verk märks ”Cherokee” för vilken ha fick Médicipriset 1983. För ”Jag går” fick han Goncourtpriset 1999.

Sök efter boken

När jag slagit ihop pärmen på Jean Echenoz bok Jag går kommer jag att tänka på misslyckade semesterfotografier.

Ni vet hur det kan vara: man ställer upp med Eiffeltornet i fonden och ber en tysk turist knäppa en bild, han frågar på knagglig engelska var avtryckaren sitter och för kameran till ögat, väntar något och tar sedan kortet och först några veckor senare när man hämtar ut rullen upptäcks det att en förbipasserande parisare fastnat på bilden framför både dig och tornet. En främling i total ovetskap om vad han passerat genom.

Jag går handlar om konsthandlaren Félix Ferrer som lämnar frun och sitt gamla liv bakom sig. Affärerna har gått knaggligt och efter ett tips beger han sig norrut till polarområdena utanför nordligaste Kanada. Målet för expeditionen är en havererad båt, packad med exklusiv inuitisk konst. Samtidigt förbereder en viss Baumgartner Ferrers återkomst till Paris. Det verkar som han känner till Ferrers djärva plan.

Så rullas intrigen upp. I rasande takt. Bamumgarten åker runt och förbereder Ferrers ankomst. Ferrer själv går genom tillvaron som ofrivillig statist på någons semesterkort. Han har sina hälsoproblem, kvinnoaffärer och turer runt konsten.

Läsaren får egentligen aldrig chans att lära känna honom, därvidlag har Echenoz järnkoll och för sin berättelse framåt utan att ge plats till eftertanke, ofta påtagligt närvarande, nästan påträngande.

I inledningen till ett kapitel adresseras läsaren enligt följande: "Låt oss byta horisont ett tag, om ni inte har något emot det". Tempus skiftar, tidsperspektiven varvar varandra, karaktärer kommer och går utan uppenbara orsakssammanhang.

Metoden är effektiv och rent filmisk. En uppsjö av detaljer och miljöer ägnas sida upp och sida ner. Berättelsen gör små avstickare som verkar leda in i återvändsgränder.

Det påminner om pusselfilmer som De misstänkta eller nu sist Memento. Historier så uppenbart tillkrånglade att slutet måste överträffa alla förväntningar. Vad betydde den där lappen? Varför hyrde han lägenheten? Hur ska det gå ihop?

Problemet eller förtjänsten, beror på hur man ser det, med den här boken är att något sådant slut inte ges. Vändingen är inte speciellt överraskande.

Kvar finns då berättelsen som i långa stycken skildrar en ensam människas oförklarliga liv. På det planet må Jag går fungera, kanske till och med vara gripande.

Textutdrag (Visa/göm)

Anders Edwartz

Publicerad: 2001-11-06 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-09 11:33

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #370

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?