Att vara arbetslös innebär: Flera timmars grubblande över vad man verkligen vill jobba med. En konstant förnedring på arbetsförmedlingen. Flera timmars stirrande i taket och grubblande över varför man inte pluggat vidare till dataexpert eller trädgårdsmästare. Frenetiskt bläddrandes i högar med tidningar som innehåller jobbannonser med spännande jobb som jag är alldeles för okvalificerad för att få. Osv… Så här fortsätter dagen för en arbetslös, man vänder nackdelar till fördelar och tvärtom, tyvärr oftast tvärtom.

När dagen tagit slut och mörkret tagit vid kan det vara bra att koppla av med en bok. Just idag dammar jag av en röd pocketbok som det står Working på med svarta bokstäver. (Titeln verkar passande i mitt liv.) Boken är amerikansk och så vitt jag vet är den inte översatt till svenska. Den innehåller verkliga historier från arbetslivet. Här har människor från alla bakgrunder och samhällsklasser fått komma till tals och berättar om sina jobb. Allt ifrån den prostituerade Roberta Victors arbetsförhållanden till tandläkaren Dr. Stephen Bartletts amalganfyllningar är med. Det är deras berättelser ingen annans. Texterna känns inte förskönade eller tillspetsade, bara verkliga. Flera av de här historierna i dagboksform ger mig gåshud och andra absolut ingenting.

Jag fascineras och berörs av servitrisen Dolores tankar om sitt jobb, där det ofta är ett helvete med män som klappar henne på rumpan, trötta ben och kunder som klagar över dålig service. Men trots detta finner hon en otrolig stolthet i sitt jobb. Små detaljer i hennes arbetsrutiner som ett ovant öga aldrig skulle reflektera över tar hon på största allvar. Efter 23 år på samma sylta har hon förvandlat sitt jobb till en sorts konstform där hon är drottning. Syrliga kommentarer från dryga kunder blir till värdelösa kulor som studsar av hennes kevlarförkläde. Hon älskar sitt jobb och det känns i hela hennes berättelse. Hon ser sin arbetsplats som en scen där hon är primadonna, när det kommer en ny kund blir hon en ny karaktär som t.ex. Mata Hari eller Carmen.

Jag ryser och känner att jag också skulle tänka mig att bli en servitris.

Detta är genomgående för hela boken, man fascineras och lider, men förstår hur vi människor anpassar oss i strävan för att få en inkomst och ett liv. Alla yrken är spännande det gäller bara att låta fantasin och glädjen ta över och låta själva arbetsmomentet bli en del av en själv.

Boken Working är 762 sidor och jag har bara läst en bråkdel av historierna, trots detta känner jag mig mer positiv till att vara arbetslös än någonsin. Tänk så många jobb det finns och tänk vad lite man vet. Jag vill veta mer. Jag vill bli expert. Jag antar utmaningen. Pengar är inte det viktigaste. Det viktigaste är vad man gör med sin fantasi och sin glädje.

Studs Terkels bok är mycket bra. En proletärförfattare som enligt mig känns mer aktuell än någonsin. I dag lever vi i ett samhälle där jobbet kommer som nummer ett på prioritetslistan. Utbrändhet och prestationsångest följer i dess kölvatten. Tänk om fler kunde tänka som servitrisen Dolores då kanske samhället skulle se lite annorlunda ut.