Den här boken bjuder inte på oxfilé, iransk kaviar eller gåsleverpastej, men troligen en av de bästa hamburgare du någonsin kommer att äta.
Mark Sundeen är en kille som du eller jag, en kille med ett jobb som får dagarna att gå och som ger precis så mycket pengar på fickan att man kan gå ut och göra av med dem under helgen. Han jobbar som målare och sätter färg på väggarna hos de rika i Malibu, men hans egen vardag känns ganska grå. Han bor fortfarande hemma fast han är över tjugo och saker och ting verkar ha saktat ner till slow-motion och livet känns lite grann som en evighetsrepris av någon gammal såpa.
En dag ringer hans kusin Donny Brown (rebellen, rocksångaren, och Marks största hjälte Donny Brown, som lever här och nu och aldrig planerar för morgondagen och som har en söt fru som betalar alla räkningar) över en raspig telefonlinje och frågar om Mark ska med ut i öknen och kampa så släpper Mark penseln i färgpytsen och hänger på.
Donny Brown och hans brorsa tar med Mark ut i öknen, där de dricker öl och eldar och Donnie berättar att både han och Mark har Indianblod i sig och att deras morfar var bankrånare. Temperaturen på Marks blod höjs några grader och en rebellisk ådra väcks till liv inom honom.
Så när helgen är slut står Mark inför två alternativ. Att åka tillbaks till LA och fortsätta sitt inte alltför händelserika nio till fem-liv i ekorrhjulet, eller att trampa gasen i bottnen och köra rakt in i solnedgången för att leta efter det stora äventyret. Han köper ett sexpack kall öl och kör rakt in i solnedgången.
Mark lever från dag till dag, (precis som hans kusin Donnie Brown) han bor i bilen och arbetar där han kan för att få tillräckligt med pengar för en bit mat och lite soppa till bilen. Han jobbar på en vägkrog, som flodguide på sommaren, som byggnadsarbetare, och hela tiden träffar han människor som berättar sina livshistorier.
Kalifornien, Nevada, Arizona, Colorado, Utah och New Mexico flimrar förbi vindrutan. Mark träffar en indianflicka som heter September och skaffar hund, men det är inte slut för det.
Det mesta är på riktigt, men här och där har Mark varit tvungen att skarva lite med fria fantasier.
Den här boken är kul att läsa. Den är bra skriven, på ett avslappnat sätt, helt utan fina ordboksord, eller högtravande pretantioner. Den bara är som den är och känns ärlig som folköl.
Det är nog knappast någon bok som kommer att förändra ditt liv i stort, men du får veta hur det känns att sitta bakfull en tidig morgon på ett långtradarfik mitt i öknen och bränna sig på en kopp kaffe. Och du får veta vad September gjorde med allt det där gräset hon och Beach Philips odlade i källaren, och du får veta vad som egentligen hände med Butch Cassidy och Sundance Kid, eller i alla fall vad som kanske hände.
Ha det skoj.
PS. Det finns roliga kartor med också, och kopior på Marks straffregister, vapeninköp och hans guidekort som flodguide i Utah.
Publicerad: 2001-08-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-15 22:18
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).