När jag slöt pärmarna efter den sista sidan log jag med tårarna brännande i ögonen. Berörd på ett sätt som jag inte varit sedan jag var liten.

Det är ofattbart hur exakt Ulf Stark lyckas fånga ett barns ande på dessa trettioåtta sidor. Han har lyckats fylla boken med ett känslospektrum som sträcker sig från både ilska och djup saknad till busig humor, och han skiftar däremellan med naturalistiska handvändningar seglandes på ett barns tankeväv.

Pojken vars storasyster dog innan hon föddes önskar att det finns Choko-kola och blodapelsinläsk i himlen för att hans syster ska kunna få smaka. Han önskar sig också att han ska bli stark, få ett par grodfötter av gummi och en peruk med långt, gult hår som han sett en gång på Buttricks. Men allra mest önskar han sig en hund, och han ber till Gud om alla dessa saker innan han somnar om kvällarna.

Av en händelse kommer han över peruken och klär ut sig till sin syster och går ut i världen för att visa henne den; fyllgubbarna på parkbänken, tanten med konstgjord näsa, hans två bästa kompisar. Och naturligtvis låta henne smaka på Choko-kola och blodapelsinläsk.

Konflikter med oförstående lärare, skrattande grannar och undrande föräldrar löser sig i ett lyckligt slut. I ett: "man kanske inte får exakt vad man önskar sig, men det kan bli rätt så bra ändå." Jag älskar det. Att få slippa alla spikraka linjedragningar, det svarta och det vita och det goda som alltid segrar. Att äntligen få spisa en munsbit verklighet och känna att den smakar magi.

Alla barn borde få ta del av Min syster är en ängel, inte bara de som förlorat en syster. Har en liten sett en död fågelunge, eller fått sin katt bortsprungen eller undrar var gammelgammelfarmor finns ger boken en stor hjälp till tröst och bearbetning. Jag själv ska köpa en stor bunt av Min syster är en ängel framåt jul och ge till så många jag känner. Jag törs säga att det är en av de absolut bästa barnböcker jag läst.