Recension

: Toscana - ett vinlandskap
Toscana - ett vinlandskap Hugh Johnson
2001
Albert Bonniers förlag
7/10

Sömnig och behaglig

Utgiven 2001
ISBN 9100574260
Sidor 144
Orginaltitel Tuscany and it's wines
Översättare Johan Nilsson

Om författaren

Hugh Johnson anses tillhöra en av de främsta vinskribenterna. Hans ”Vinatlas” har sålts i drygt tre miljoner exemplar och översatts till fjorton språk. Hugh Johnson lever på den engelska landsbygden med sin familj i ett hus från 1500-talet, där hans andra stora passion, trädgårdsskötsel får spelrum.

Sök efter boken

Vinlandskapet Toscana verkar vara en fantastisk plats. Det är soligt och varmt, där finns olivlundar, böljande skogar och mjuka kullar. Grusvägarna slingrar sig fram genom grönskan. Ibland blir det lite för torrt, då bryts det frodiga gröna av med tusentals gulbruna nyanser. Det är sagolikt vackert.

Andy Katz har tagit bilderna som följer texten, det är genom hans lins jag får den varma känslan i huden och doften av sol i näsan. Kombinationen av vackra lagom stora bilder och ganska lite text gör Toscana – ett vinlandskap till en ytterst behaglig bok. Den historiska genomgången av vinproduktionen i Toscana och dess olika regioner är precis lagom djup, den skrapar på ytan, försänker sig lite men kommer sen snabbt upp innan den blir för tung. Det behagliga rabblandet av årtal, siffror och olika sorters druvor är som balsam i mitt sinne, jag kommer inte riktigt ihåg vad det är jag läser, jag glömmer nästan raden jag just läst så snart jag börjar på en ny. Texten känns som en avlägsen berättarröst. Jag slumrar till i min fåtölj innanför fönstret, solen lyser in och det blir varmt.

Jag får veta att den huvudsakliga, ursprungliga druvan Sangiovese finns i en uppsjö olika mutationer idag, jag får veta att det ursprungliga Chianti nog var tämligen otäckt att dricka. – Jag har aldrig gillat Chianti, tänker jag slött och dåsar till igen. Filosofen Montaigne, hävdade att Trebbianovinet, Trebbisan, som han kallade det, var gott i Lucca (starkt moget och på intet sätt klent) men i Florens var det sött och berusande och gav honom migrän. Stackars karl tänker jag, jag vill inte dricka Trebbianovin.

Oavsett vilka egna associationer man får till den här boken så är den vacker, formatet fungerar så väl med innehållet. De frikostigt stora sidorna med mycket luft är så sköna att se på. Papperet är tjock och fint och vänder sig nästan av sig självt, man behöver bara tänka att sidan ska bytas så gör den det med en lätt rörelse av handen.

För mig är det här en fantastisk bok just därför att den låter mig somna till utan skuldkänslor. Den framkallar märkliga drömmar om en bastklädd fiasco (flaska), några gamla dricksglas, en bit torrt hembakat bröd och en handfull söta druvor när jag sitter nedsjunken i min fåtölj. Den är rekreerande, jag är hel och utvilad när jag vaknar till igen och väldigt behaglig till mods.

Stina Kållberg

Publicerad: 2001-04-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-13 20:32

Kategori: Recension | Recension: #160

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?