Såhär kommer man från första början på kant med mig: inled en biografi över en av världens intelligentaste och roligaste kvinnor med att ingående diskutera hennes eventuella utseende.

Såhär vinner man tillbaka mig: berätta detaljerat, engagerat och alldeles lagom idylliserande om människors vardagsliv och i synnerhet om självhushållning, duktiga kor och intressanta anekdoter om potatis. Med stor kärlek och en hel del sarkasmer, tack.

Valerie Grosvenor Myers biografi över Jane Austen hämtar sin huvudsakliga information – och inspiration – från författarens privata brev. Det gör skildringen vardagsnära och charmerande vimsig. Ingen skrivhandbok skulle rekommendera stycken som de som ofta förekommer i den här boken; de blandar ämnen och perspektiv hejvilt, men det är precis det som gör dem så levande.

Bortsett från den lediga stilen är Det envisa hjärtat en ganska traditionell biografi och inte den mest självständigt tänkande jag har läst, men den är lättillgänglig och underhållande. Den berättar om vardagsliv, fester och tragedier, om mode, hushållning och skrivandets villkor, om klass, brokiga släktingar och vikten av ekonomiskt oberoende. Dispositionen är på det hela taget kronologisk, även om ständiga små utflykter vidareutvecklar, liksom i ren entusiasm, diverse bifigurers fortsatta öden och liknande.

Det är möjligen sällan man har tillfälle – och förmodligen ännu mer sällan om man inte är recensent och/eller överliggare inom humaniora – att riktigt gotta sig åt ett ämnesregister, men det här både förtjänar att nämnas och kan fungera som exempel på detaljrikedomen i boken. På de fulla tolv sidor som registret upptar kan man hitta till exempel under ”seder och bruk, etikett, moral” såväl ”gravida brudar” som ”Londonsk musiksoaré” och ”läkares/apotekares status” och under ”Austen, Jane” både ”barndomens böcker”, ”politiskt intresse” och ”ogift, anledning”. Det är nästan så man får lust att läsa om den direkt.