Litteraturprofessor Vivi Edström har tagit sig an en rad stora kvinnliga författare. Efter Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren har turen nu kommit till Jane Austen – men även om Livets gåtor är en underbart fin liten bok, inslagen som den är i Cassandra Austens förtjusande pastellteckning av systern, så håller den inte riktigt måttet. Inte med Edströms mått mätt.

Missförstå mig rätt. Edström är en insatt och duktig författare, men i Livet gåtor försöker hon sig på en balansgång som inte riktigt fungerar. Hon håller en lättsam ton och riktar sig uppenbarligen till en bred pubrik. Samtidigt refererar hon Austens verk ingående som en litteraturvetare, utan hänsyn till ifall inte detta möjligen förstör något av det läsnöje hon avsett att inspirera.

Edström inleder tämligen klassiskt med en smula biografi, men låter Austens verk utgöra skildringens centrum. Sist plockar hon upp några återkommande teman kring Austens historiska verklighet och dess syn på äktenskap, kvinnors fostran, könsroller och sexualitet. Och naturligtvis snuddar hon vid mängder av intressanta teman – inte minst ur en Austen-forskning som hon uppenbarligen är bevandrad i – men det blir just snuddar hon gör. Det är som att hon aldrig riktigt ger sig tid att stanna till ordentligt.

Detsamma verkar gälla för själva tillkomstprocessen. Ingen verkar ha riktigt gett sig tid att reda ut strukturen i boken. Små upprepningar är ett återkommande irritationsmoment, liksom petitesser i stil med att ha missat den svenska översättningen av Sanditon. Det här är för övrigt inte alls den första boken om Austen på svenska, men det är, så vitt jag förstår, den första svenskproducerade, så just delarna om Austen i Sverige hade gott kunnat utvecklas. Som så mycket.

Vivi Edström brukar med andra ord vara skarpare än så här, både språkligt och innehållsmässigt. Därmed sätter hon ribban högt för sig själv och jag skulle på intet sätt säga att Livets gåtor är något fullkomligt slöseri med tid. För hardcore-fanset tillför den visserligen mycket lite, men Edström och Austen är alltid gott sällskap.

Fast det är klart, jag skulle nog hellre ägna de där timmarna åt att helt enkelt läsa om någon Austen-favorit.