Recension

: Bogsera mig till refugen
Bogsera mig till refugen Dekius Lack
2000
Bakhåll
3/10

Lider av en total avsaknad av höjdpunkter

Utgiven 2000
ISBN 917742171X

Om författaren

Dekius Lack är en pseudonym för Krister Gerhardssson, som alltså författaren heter egentligen. Han är involverad i förlaget Bakhålls verksamhet och har gett ut en ansenlig radda med böcker. För att nämna några: ”Rymdvargen” (1987), ”Källarkungen” (1988), ”Nattens drottning” (1990), ”Den buckliga backspegel”n (1994) och ”Biljard klockan noll i cyber-cyber” (1998).

Sök efter boken

Bogsera mej till refugen är om jag förstått saken rätt Dekius Lacks åttonde roman i ordningen och den första jag läser av honom. Eftersom jag sedan några år tillbaka är medlem i bokförlaget Bakhålls kärntrupp så känner jag dock till honom sedan tidigare, jag har läst om hans böcker i Bakhålls nyhetsbrev men aldrig känt mig dragen till dem. Tyvärr visar sig min bedömning vara riktig, jag finner inte denna bok särskilt intressant och att döma av denna bok så har Lack en rätt begränsad begåvning, dock inte lika begränsad som Kristoffers, huvudpersonen i Bogsera mej till refugen.

Romanen handlar om de åldrande barndomsvännerna Kristoffer, Olof och Carsten, man kan tveklöst kalla alla tre för förlorare och böcker om förlorare är ju alltid trevligt. Carsten är den mest företagsamme av de tre, problemet är att hans företagsamhet oftast tycks resultera i projekt på fel sida om lagen, han har heller inga skrupler mot att bedra sina kamrater, dessutom tenderar projekten att resultera i fiaskon. Olof är drömmaren som vägrar inse att hans konstnärskarriär inte leder någonstans, han är också den enda av de tre som är pappa. Sonen Ansgar är dock mobbad och utstött, något som Olof försöker vända till någonting positivt genom att argumentera den slitna klyschan om att stora författarskap föds ur jobbiga uppväxtförhållanden.

Till sist har vi bokens huvudperson Kristoffer, han var som ung en av Lunds första punkare men jobbar nu på ett företag som importerar polska köttbullar och lever tillsammans med Lena som han inte älskar och som tjatar på honom att sluta umgås med sina losers till polare och försöka göra någonting av sin karriär. När Kristoffer var ung drömde han om att bli filmregissör eller åtminstone filmkritiker, numera planerar han att resa iväg till Tibet och bosätta sig där, men framförallt drömmer han om att få återse sin barndomskärlek Vanja.

Uppslaget i sig har jag inga större invändningar mot förutom att Lack inte tycks ha någonting att säga som inte ändå sagts alldeles för många gånger förut och han inte tycks ha någon ny (egen) infallsvinkel att komma med, vilket gör att det blir litet torrläsning, det är inte mycket som direkt tar emot men den lider av en total avsaknad av höjdpunkter, såväl dramaturgiska som språkliga. Dessutom prickar han vid ett par tillfällen in formuleringar som man stör sig på, de lider av en charmlös naivitet och får mig att dra slutsatsen att någon borde ha gått igenom det här manuskriptet en gång till och snyggat till det innan boken gavs ut.

Det stora problemet med Bogsera mej till refugen är dock att Lack inte riktigt tycks ha någonting att säga och böcker skriver man för att man måste, inte för att man vill ge ut en bok, annars blir det vad som kallas underhållningslitteratur och då måste det vara betydligt mer intressant än så här, som sagt, både dramaturgiskt och språkligt.

Martin Eriksson

Publicerad: 2001-03-09 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-15 12:34

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #134

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?