Utgiven | 2000 |
---|---|
ISBN | 9173247243 |
I Sverige skrivs det många kriminalromaner. Har det undgått någon? Hela 21 kvinnliga thrillermakare var aktuella för Polonipriset vid årets bokmässa i Göteborg. Däribland Küchen! Sverige är en bra skola. Läsarna sviker inte.
Minns ni pratet i media kring filmen Shocking Truth? Frågan var då bland annat om den lyckliga horan existerar i verkligheten? I konstens värld är den frågan överflödig. Där finns hon/han, det vet vi, det är en schablon!
Möjligen har Küchen det emot sig när hennes senaste bok nu ligger på bokdiskarna sedan i höstas.
En smart hora. Ett mystiskt och blodigt sexmord. En oemotståndlig och excentrisk manlig vän som söker äventyr både sexuellt och spirituellt. Frågan om vem som är torsk och vem som är prostituerad i en värld där sex är ett maktspel och där sex kan bli ett missbruk.
I centrum för berättelsen står en ensamstående kvinna, som saknar sin utflyttande son, saknar kärlek, saknar sexuell och intellektuell bekräftelse. Så dras hon motvilligt in i sin historia…
Mordoffret kommunicerar med henne via sina efterlämnade kassettdagböcker. Ingen annan känner till dem. Frågan blir nu om hon ska använda dem som bevismaterial vid en rättegång där hennes vän och kanske älskare sitter åtalad? Impulsen kommer avgöra.
Men varför tycker jag inte att Lycklig hora blir riktigt så spännande som den borde? Är det adjektivens fel?
Aldrig får jag föreställa mig hur scenerna ser ut, hur personerna mår eller känner sig. Jag blir skriven på näsan och det psykologiska spelet tar aldrig det grepp som jag väntar på.
Eller är det den allvetande berättaren som vet alldeles för mycket för att jag ska bli nyfiken?
Först mot slutet behöver inte det behagliga språket späda ut händelseförloppet. Mot slutet blir Lycklig hora en riktigt bra bok.
Göran Hägg har i teve försvarat krystade intriger i svenska kriminalromaner med att miljöbeskrivningarna är behållningen, nu senast i Kritikerna om Mankells senaste. Bara kriminalromanen kan beskriva dagens Sverige riktigt som det är. Lycklig hora utspelar sig i Stockholm vilket Küchen målar med säker penna.
Men en dräng är en dräng och en hora är en hora. Någon hjärnornas kamp blir det aldrig. Varken i intrigen eller i samspelet mellan text och läsare.
En bok är en bok. Världen har blivit varken bättre eller sämre.
Publicerad: 2000-12-27 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-19 15:19
En kommentar
Saknar i recensionen berättat om det poetiska språk med vilket boken är skriven. För mig var denna inte någon vanlig kriminalroman utan en där spåket allt som oftast lyfte själen – precis som i poesi – och jag tyckte det var vackert med en kriminalroman skriven i poesi. Kanske var det därför handlingen inte tog något gastkramande grepp, det gjorde språket istället. Tyvärr tyckte jag hon tappade poesin i bokens senare delar; boken gav inga fler språkliga kickar och blev rätt vanlig.
#
Kommentera eller pinga (trackback).